Monday this week was the first "difficult" day (in addition to my baby blues the first week). I had eaten a bad shrimp salad on Sunday and was sick at night (at least I think it was the food as Peter who hadn't had the same food didn't get sick and as far as I know Sunday's fika guests didn't get sick either). Peter didn't get home until 5 am Monday morning as he was watching the Super Bowl at a friend's place but that was fine, as after the worst wore off I (and Isolde) slept alright. We had a lie-in until 11 am since Peter wasn't going into work until lunch time but even though I had had enough sleep I was quite fatigued and could only eat small amounts of food to start with.
Isolde had a bad day too; maybe she felt mummy wasn't her usual self (she didn't seem to have whatever had inflicted me though, luckily). After we got up I was basically stuck on the sofa nursing her. Isolde dozed off several times and I tried to put her to sleep - several times - but the longest she slept was 30-45 mimutes around 4 pm during which time I managed to take a shower and wash my hair. Usually I walk around the flat and do stuff with her (sometimes she's hungry but can't find a comfortable position or the calm she needs and then doing something different for a while helps, e.g. walking around, holding her in different ways, etc.) but as I was so tired I didn't have the strength and maybe that was why she didn't fall into deep sleep.
When Peter got home from work around 5:30 pm we took a walk to see a flat for sale. It was a good opportunity for me to get some fresh air and for Isolde to sleep. She fell asleep in the pram and then slept for a few hours after we got home (she really likes the pram, luckily!). When she woke up later in the evening and had some awake time before it was bedtime for all of us, she was her usual self, which is a bit night cranky (I think she has gas in the evenings) but nothing too bad.
And the next day (yesterday), she was in a really happy mood all day and was really communicative and alert. And I was fit-for-fight again too!
Leaving you with one of my favourite pictures of our little girl!
11 days old
Å vad skönt att du blev friks såpass fort ändå. det ÄR jobbigt när man blir sjuk och ahr barn. Ännu värre om de är sjuka när man själv är sjuk. Inte skoj.... Men som sagt bra att du mår bra nu och att isode är tillbaks in happy spririt! :-)
ReplyDeleteUnderbart också att läsa hur bra allt går i övrigt och hur fäst du är vid den lilla! :-)
Stor kram!!
Miranda
ReplyDeleteIt's all sounding too easy. You need 3 more and bad health! Just kiddin. lol
Trööökigt med magsjuka men tur att de går fort över.
ReplyDeleteMina 3 barn och också haft en "period" på kvällarna i början. Det blev mycket ammande eller ska vi säga vädra tuttarna för ibland somnade de bara där och ville ligga nära. Mysigt på ett sätt men man blir lite låst också.
Bilden på Isolde är urfin och jag gillar namnet. Isolde.
Kram kram
Vad fint du skriver! Jag blir så rörd läsa om "ert nya liv". Det du säger om att fastna i hennes blick och hur starkt det är, det är så fint skrivet.
ReplyDeleteDet påminner en del om vad Anna Wahlgren skriver i sin bok (jag vet hon är kontroversiell och man kan ha massor om åsikter om henne, men en del grejer hon kommer med/tycker är väldigt bra tycker jag). Hon skriver just om det här magiska och nästan religiösa det kan vara med riktigt nyfödda och spädisars ögon, blick och kontakten man kan få. Du bekräftar det i det du skriver nu också, låter som sagt så fint.
Även för mig som betraktare känns det som tiden gått fort, tycker det var nyss jag läste ditt inlägg om at hon fötts och nu är hon redan 4 veckor. Jag måste säga att ni verkar kommit in i allting oförskämt snabbt och bra, att få den nya livsfasen och livet med Isolde att rulla på som det mest självklara i världen.
Tycker du kärleken till henne växer hela tiden, eller den kanske fanns där omedelbart?
Man hör ju om hur olika det kan vara, vissa som klickar direkt på förlossningsbädden, medan andra behöver mer tid och lära känna den lilla lite mer förrän känslorna kommer. Hur det kan förändras, växa fram varteftersom tiden går och man kär känna den nya familjemedlemmen mer.
Grattis Isolde! Stackars dig Anna som varit sjuk, det är så himla jobbigt när man har små barn som inte förstår varför man inte orkar...
ReplyDeleteVad fort tiden går!! REDAN en månad gammal. WOW!
ReplyDeleteGlad att saker och ting går så bra, för helt lätt är det ju inte alla ggr att bli mamma.
Hon är så söt!
Anna, åh, vd tiden går fort! Fortsätt och njut,, vad fint du skrev...
ReplyDeleteKram
Tiden går så fort! Alfred blir två veckor imorgon!
ReplyDeleteHär går det upp o ned mest hela tiden, Alfred får lite ont i magen på kvällarna o nätterna, så det blir lite tröttsamt efter ett tag. Men det sägs att det ska bli bättre snart!
Jättesöt bild!
Saltistjejen - Jag är väldig glad att det gick fort över! Ser inte fram emot denna aspekt av föräldraskapet i framtiden.. Men nu är vi friska och glada igen som sagt! Kram!
ReplyDeleteMiranda - Haha, well, let me start with one at a time at least! :)
Taina - Skönt att höra att det inte bara är vi som har haft det så på kvällarna. Det blir mycket vädrande av tuttarna som sagt :)
Kul du gillar vårt val av namn! Ska blogga om hennes namn någon dag också, vi ska bara bestämma andranamnen! :)
Kram!
Anne - Tack, snäll du är! Snart får du också uppleva allt fantastiskt (och det jobbiga också)! :)
ReplyDeleteJag har inte läst så mycket av Wahlgren men jag är säker på att hon har mycket bra saker att säga också. Det har faktiskt förvånat mig hur mycket kontakt man får med nyfödda redan från början. De bara suger in en med blicken. Och som jag sagt förut, hur mycket individ och personlighet det är redan från början. Man märker säkert det ännu mer när man får ett andra barn som säkert är annorlunda från början.
Vi har varit lyckligt lottade att allt går relativt bra, ingen kolik osv. utan bara vanligt kvällsgnäll. Hon skriker väldigt lite, bara hon blir ordentligt missnöjd t ex om maten dröjer lite för länge eller blöjbytet tar lite för lång tid i hennes mening :) Sedan tycker jag ändå att det tar ett bra tag att vänja sig att jag måste vara med henne jämt och att man är så låst på soffan pga amningen. Jag vill också iväg någon kväll. Tur vi ändå planerat att börja med pumpning och matning av flaska också tidigt! Jag tror definitivt inte att jag skulle passa som hemmafru, även om det samtidigt känns helt underbart att få mysa så mycket med henne.
Kärleken kom nog på en gång för mig. För många kan den ju komma t ex dagen efter men för mig var det sekunden hon kom upp på bröstet faktiskt. Sedan växer den hela tiden såklart!
Stor kram!
Skolfröken - Isolde tackar! :) Som tur var hade jag inte något för jobbigt eller långvarigt men jag vet ju hur ni haft det så jag väntar bara på den perioden...
ReplyDeleteAnnika - Det går verkligen fort, för fort! Men jag kan känna lite som du, att den här första perioden är ganska jobbig med framför allt konstant amning och bara ta hand. Samtidigt är hon ju så liten och fin och ljuvlig och hon gör något nytt varje dag! Men jag tror jag kommer tycka det känns ännu bättre när hon blir lite större.
Katarina - Tack :) Njuter som jag bara kan!
Marie - Hon verkar ha lite gas på kvällarna men inte ont som tur är. Men hon blir lite otålig och vet inte om hon vill amma eller bara gosa. Hoppas Alfreds magont ger med sig snart!
Grattis till första månaden. Inte lika roligt med sjukan dock. Hur gick det med lägenheten?
ReplyDeleteBejla - Tack :) Sjukan gick fort över som tur var! Just den lägenheten blev det inget med men nästa helg är det tre intressanta objekt så håll tummarna!
ReplyDelete