Read an article by Eva Franchell* on the Nordic Council site that made me reflect for a moment.
Her piece is titled Three images of Sweden just before Christmas 2009.
Rosengård on the outskirts of Malmö - Children living in misery and pure poverty. Cockroaches and mold. Ten people in a two-bedroom flat. 10% of Swedish children are considered poor** - in Rosengård it is 60%***.
Nyfors, Eskilstuna - Young people looking for jobs that are not to be found. 7% unemployment. Young people start their life as adults with a trip to the welfare office. Or resort to crime.
Stureplan, Stockholm - A handbag still costs over 10,000 SEK (920 euros). The international crisis is not to be seen. The shops are expecting record sales also this Christmas.
Eva writes that the market analysts in Stockholm are saying that the crisis is over. But, she continues, for many people around Sweden it has just begun. The share of Swedes on welfare benefits has increased with 20% compared to last year - but most of them do not live in Stockholm, at least not in the centre, instead they live in industrial towns where some companies, usually those supplying other, bigger industries, have had to close or lay off workers. The municipalities have received their share of the national rescue package but often it is only enough to cover the additional welfare benefits expenses.
Eva makes the issue political - and rightly so; politics is about people's different views about people and society - but I'm not going to do that today. I just want to highlight that there are people even in Sweden, both before and after the economic crisis, who are not that well off and could do with some help. And what better time than Christmas to think of a fellow human being. Because I do believe that we're all the same deep down irrespective of where we live, in the rich suburb or on the street. We all have the same needs to eat, sleep and love.
So, buy some presents for your loved ones as you usually do - I will - but for every gift you buy, send a thought to those less fortunate in society and preferably a monetary gift too.
For example, to/through Stadsmissionen:
Or Rädda Barnen:
* Probably most known as the best friend of Anna Lindh, the Swedish Foreign Minister who was murdered in 2003
** This is in an international comparison very low but it doesn't make their plight more bearable.
*** But there is also hope in Rosengård. The now world-famous footballer Zlatan comes from Rosengård. But, as Eva rightly points out, Zlatan is not only a symbol of hope and success despite humble origins; but also of growing inequalities between rich and poor
Show & Tell
I should also say that Nilla is our Show & Tell hostess for December. You can see the rest of her topics in one of the right-hand column.
Angeläget ämne! Det är så trist att klyftorna ökar när dom verkligen borde minska!
ReplyDeleteIntressant o bra skrivet. Men det brukar det ju faktiskt vara här, tänkte bara uttrycka det för en gångs skull.
Så sant så sant. Tyvärr. För det är verkligen hemskt att så många ändå mår såpass illa och att detta ofta förstärks just under jultider när andra konsummerar i överflöd.
ReplyDeleteJag har börjat känna att det egentligen är alldeles onådigt med julklappar. Att byta pengar med varandra känns på ngt vis nästan lite fånigt nu. MEN vissa vll ändå inte ge upp denna tradition så det blir julklappar även iår. Jaja.
Men att även ge till organisationer som hjälper de som behöver är verkligen något man borde göra. Jag har varit dålig på att donera under mina år i Sverige. Här har det mest blivit i form av reelaa saker istället för pengar. Som mat etc vilket samlas in på dagiset här. Den delas sedan ut till familjer som behöver.
Tack för bra inlägg!
Kram!
Du har så rätt. Det är bra att du med ditt inlägg ger oss en påminnelse att tänka (och kanske göra något) och reflektera över att alla myser inte och längtar efter julen som vi gör och tar för givet. För många är nog julen ett helvete. Inte bara för dem utan/med lite pengar utan också för de som lever i familjer med alkoholproblem. De bävar nog för julen, alla röda, instängda familjedagar med en pappa som är på fyllan konstant. Eller alla de som är ensamma, genuint ensamma och utan nån. Även för dem måste julen kännas väldigt jobbig, bli ännu mer påmind om ensamheten och vad som fattas i livet.
ReplyDeleteKram!
Pappabloggen - Usch ja, jag är verkligen orolig för vad som håller på att hända i Sverige! Klyftorna ökar och det sociala klimatet blir hårdare. Det är mycket mer "dom och vi" nu, inte bara mellan svenskar och invandrade (SD:s område) men även mellan olika sociala grupper/klasser. Jag ryser när jag tänker på hur vissa föraktar andra människor.
ReplyDeleteTack för dina ord om mina skriverier!
Saltistjejen - Precis, att vissa konsumerar, både materiella saker och familjeliv och kärlek, medan andra kanske har ingenting av detta, eller har det ena men saknar det andra. Ibland kan jag känna mig så tacksam över att jag är född där jag är, i den familjen jag är och att det gått väl för mig i livet. Givetvis för att jag också är en driven människa men också pga en dos tur och av slumpmässiga omständigheter.
Jag tycker dock julklappar fortfarande är kul. Tycker inte att det är bara att byta pengar med varandra, så länge man lägger lite mer tanke bakom såklart. Tycker det är kul att tänka ut och leta efter vad som kan passa en viss person. Sedan kan jag iofs tycka att ibland är det lite si och så med de presenter JAG får! Men det får jag ta! :)
Du har ju rätt i att det inte är nödvändigtvis pengar man måste ge. Det kan ju vara t ex en insamling av kläder och skor - Stadsmissionen har en sådan nu vid jul också (bl a deltar mitt gym Sats i den). Jag har också varit dålig på att donera pengar tidigare men under de senare åren när jag haft mer pengar själv har jag kunnat ge lite mer. Men många bäckar små. När man kan ringa in till program på TV t ex tar jag alltid det lite dyrare numret för att då går det pengar till hjälporganisationer.
Kram!
Anne - Tänkte att jag ville meddela ett Karl Bertil Jonsson-budskap här på bloggen! :) Som jag skrev till Saltis här ovan så är jag så oerhörd tacksam över alla runt omkring och att jag fötts där jag är (för det första i ett rikt land som Sverige - bara det får en känna sig så lyckligt lottad) och sedan i en familj som gett mig så mycket kärlek och rätt värderingar (även om vi såklart också haft vår del av problem, inget är ju perfekt).
Julen kan ju vara ett stressmoment och en tid för konflikt i de bästa familjer (dumt nog, men det verkar bli så när alla har för höga förväntningar på att det ska bli "perfekt"). Så man kan ju ana hur det kan vara i en familj med riktiga problem s a s.
Tycker också att det är så svårt att förstå hur folk kan låta familj eller vänner sitta ensamma på jul. Visst, det finns ju dem som faktiskt inte har någon, inte ens någon. Men i många familjer har någon blivit ensamma pga konflikt eller någon viss omständighet. Har en vän vars kille är från ett latinamerikanskt land. De ska fira jul med hennes familj. Men pojkvännens bror är också i Sverige och skulle vara ensam på jul om han inte kunde vara med min kompis familj. Men en del av familjen tyckte det var jobbigt, "vi känner ju inte honom", "det blir så många" osv. Jag har så svårt att förstå hur man inte kan inkludera en medmänniska. Det är ju inte någon främling från gatan liksom. Men ibland kan särskilt svenskar (och andra reserverade nationaliteter) vara så inskränkta eller vad man nu ska säga. Jag tror de kom på bättre tankar i slutändan men trist att de skulle behöva ha den diskussionen.
Kram!
Mycket bra skrivet. Jag har redan köpt en sån present till en person som säger att hon har allt. Så då får någon annan som inte har allt presenten istället.
ReplyDeleteNu är jag så trött så jag orkar inte vara vettig, men jag ska ge massa julklappar via UNICEF i år.
ReplyDeleteKram!
Skolfröken - Tack. Vad bra att du gör det! Sedan finns det tyvärr vissa som har allt men som man vet ändå kanske inte skulle uppskatta en "gåva-till-någon-annan"-present. Tyvärr.
ReplyDeleteMarianne - Vad bra! Jag glömde skriva om sajten www.medvetnapresenter.se. Kolla in den!
Kram!
Ja, du har så rätt, och du skriver så bra. Siffrorna är skrämmande. Såg en dokumentär om Rosengård över svt.play tidigare i höstas. DET var omskakadande, kan jag säga. DET var misär jag inte var beredd att se i sverige.
ReplyDeleteHemskt.
Jag ger pengar till frälsis, unicef och så "adopterar" vi en flcika på 13 år som vi köper julklappar till, helt anonymt.
Karl-bertil Jonsson hade så rätt i det han gjorde. Och det är inte för inte som det är det bästa på tv under hela julaftonen...
omskakande ska det vara...fort och fel och för trött...
ReplyDeleteAnnika - Tack. Usch ja. Nu tror jag iofs att det inte är så hemskt i Rosengård som vissa tror. Alltså, folk är fattiga och bor trångbott men jag tror att hoppet och framtidstron är bättre än vissa tror. Jag tror ändå att de som bor där har chans att lyckas i livet, alltså, de är inte dömda att misslyckas bara för att de bor där. Men samhället måste ju satsa extra mycket på dem eftersom de startar från en mycket sämre utgångspunkt.
ReplyDeleteNär du säger "adopterar en flicka", är det samma tjej varje år eller olika? Det är på hemmaplan i USA alltså, inte i tredje världen? Är det helt anonymt eller hur funkar det?
Karl Bertil Jonsson rules!