Or Brokenhagen. What else can we call Copenhagen? Crapenhagen perhaps?
Yes, it didn't turn out the way we wanted it to, or the way it needed to. But we cannot give up. We must see this as a start, even though we wanted it to be an end - the end to fossil-fuel, planet destroying practices. Because even if many countries started addressing climate change ages ago, major emitters such as the US and China* were not there, as in where the EU and climate progressives such as Brazil are. Now they are. Because even though the Copenhagen Accord is in many ways a disappointment, it is the first time the US and China actually signs up to anything that in effect means they admit guilt and that they too have a responsibility. Sure, it is not legally binding but I'm confident the political and public pressure from around the world will be so big that there is no way back for them. A representative from one of the Indian NGOs (I think) said: "it takes a long time to get the elephant moving but once it is moving it is very difficult to stop it".
We just need to move on and get down to work. There is no point in looking back (beyond learning useful lessons on what went wrong in the preparatory work and how the UN international negotiations process can be improved, etc.). I may be a naïve optimist but I think it is likely that the world's countries can make this into a legally binding agreement within a two-year period.
* China has the largest share of global greenhouse gas emissions though not per capita
Ja, du har rätt. Det enda vi kan göra är att se framåt och vara optimister. Ger vi upp går vi under, och det måste vi kämpa för att inte göra.
ReplyDeleteBra ordspråk med elefanten!
Stora JULKRAMAR och GOD JUL!
Marianne - Det är liksom bara att gilla läget och ta det för vad det är. Sådan är min filosofi i livet i allmänhet. Inte älta, försöka se något positivt i allt.
ReplyDeleteVisst var elefantliknelsen så bra!
Många kramar och god jul!!!
Håller med dig, man måste vara optimistisk och jobba med givna förutsättningar men, faktiskt, ett sätt att göra det är att uttrycka sitt missnöje med att m-skor med enorm makt beter sig som barn.. Men jag är hoppfull, vad annars göra när man har två små som skall ta över klotet med en massa andra unga i kommande generationer?!
ReplyDeletePappabloggen2 - Jag håller med att man fortfarande ska ta varje tillfälle att uttrycka sitt missnöje och försöka påverka allt från politiker till medmänniskor. Din kommentar om människor som beter sig som barn fick mig att tänka på en teckning från DN från tidigare i år. Ett barn och en vuxen leker med bilar. Det bolmar för fullt med svart rök från den vuxnas bild. Barnet frågar "får du göra så där?". "Ja, tills någon säger till mig" svarar mannen.
ReplyDeleteHar den på väggen på jobbet som påminnelse.