The topic made me think of recent "advertising" from the Swedish church ahead of All Saints' Day, a day to commemorate the dead. In Sweden the custom is to put wreaths and candles on the graves of passed loved ones. If you pass by a Swedish cemetery on this particular weekend you will see hundreds of flickering lights - so beautiful and solemn.
Image from solakra.blogg.se
On the Swedish church website A Light in the Dark there are texts about what this holiday / custom is about and why it has become important for people. One writes that nowadays few have family and roots where they live and then it becomes more important to remember at least once a year. The need to connect becomes stronger when home (even though "home" can be fluid) is far away. Maybe it's that old cliché - "distance makes the heart grow fonder". And distance can be time as well, and not just geographical distance.
Eva Brunne* writes:
Lighting candles, remembering, thinking of what went so well, but also on that which didn't go well. It's like the candles relieves thoughts and feelings. Many times I have walked around the cemetery and heard parents tell stories to their little children about a grandmother or grandfather they perhaps have never even met. A story that connects and links to the future. And then they light the candle. [The light] points forward and into a life where we carry many stories with us that are necessary for our continued life.
But light also refers to optimism in dark times. There is always a way to light up the dark; the dark never wins. Life prevails over death. Good is stronger than evil.
I think a lot about that in these times of success for the Sweden Democrats, that, in my view, racist and backward-looking party. I sure hope that the voters that seem attracted to (according to the polls) these dark views find some light in their lives well ahead of next year's election** so that the Sweden Democrats don't get into Parliament.
* It doesn't say if she's a priest or other member of the church staff or just a member of the public
** September 2010
Den här helgen körde allt ihop sig och vi fick inte tänt ett enda gravljus. Känns tomt och konstigt. Ska tända idag istället, tur man är flexibel.
ReplyDeleteJag hoppas också förvirrade SD anhängare får se ljuset och slutar vara så svartsynta....
Så vackert!
ReplyDeleteSå otroligt vackert och stillsamt med ljusen på alla gravar.
Vilken syn, och vilken tid till eftertanke...
Precis, vi ska hoppas att alla SD anhängare som är lite vilse i mörkret nu verkligen SER ljuset.
Fin text! Jag har faktiskt aldrig varit på en kyrkogård vid Allhelgona när det har varit mörkt... Det måste jag se till att göra nästa gång jag är hemma vid den här tiden. För två år sedan när jag var hemma över Allhelgona var jag dock med min mor och tände ljus på släktingars gravar - men det var inte helt lätt att TÄNDA ljusen, grr.
ReplyDeleteJag hoppas också att folk inser att SD är helt fel innan valet nästa år - men tyvärr tror jag inte det...
KRAM!
Fritt ur hjärtat - Jag var faktiskt inte heller på kyrkogården i år. Eller, det är sällan faktiskt, för jag är sällan i Södertälje just den här helgen. Men i framtiden när mina föräldrar har gått vidare (hemska tanke!) kommer jag nog göra det. Sedan behöver det ju egentligen inte vara just den här dagen, bara man minns, men det är ändå lite speciellt just den här dagen. Jag tände dock ljus i kyrkan - var på en Allhelgonakonsert - för en släkting som gått bort nyligen.
ReplyDeleteVi andra får se till att vi är starka ljus och sprider det vidare till de stackars, bittra Sverigedemokraterna!
Annika - Tack. Verkligen en tid för eftertanke. Det borde jag skrivit också.
SD:rna är ju ordentligt vilsna! Så trist! Kunskap kan ju också ses som ett ljus och tyvärr är det ibland där det brister. Ju mindre man vet, t ex om andra som är olika, desto räddare och skeptisk blir man. Så kunskap är verkligen nyckeln!
Petra - Tack! Fast du kanske menade den jag citerade? :) Som jag skrev till Fritt ur hjärtat ovan så går jag inte heller så ofta och det var många år sedan jag var just den här helgen. Det är väl lite så att mina föräldrar "ansvarar" för sina föräldrars gravar (ja, två är fortfarande i livet) men jag brukar tänka lite extra på dem just den här helgen.
ReplyDeleteJag är nog också lite pessimistisk vad gäller SD men om de nu kommer in i Riksdagen hoppas jag att det bara blir för en mandatperiod i alla fall. Som Ny Demokrati. Men Sd är mycket värre, tyvärr. Men samtidigt vill jag vara optimistisk och hoppas!
Kram!
Mycket fint inlägg, tänkvärda saker. Håller verkligen med om SD, det är så tragiskt att utvecklingen tagit oss till detta läge, och rätt skandalöst faktiskt hur stort utrymme de fått i riksmedia jämfört med deras betydelse. I dagsläget är de ju inte ett riksparti men ändå har de fått sånt otroligt utrymme...
ReplyDeleteEva Brunne, hon som skrivit texten du refererade till, är biskop electus i Stockholm, hon vigs i Uppsala på söndag.
Sofia - Välkommen hit och tack för dina ord!
ReplyDeleteDet här med SD är verkligen trist. Många säger ju "detta var väntat", "alla andra länder har sådana här partier" m m men det är ingen ursäkt tycker jag. Man kan ju inte bara "ge upp" men ibland känns det lite som att det är det som händer, särskilt i media. Jag tänker då på medieutrymmet som du också nämner. I och för sig vill väl tidningar bara sälja nummer men lite ansvar kan de ju ta. Partiet är ju stort på vissa ställen men det stämmer ju att de inte är ett riksparti ännu och borde behandlas därefter (oberoende av vad för slags åsikter de har). Sedan skulle jag vilja att medieutrymmet var mindre pga vad de står för också förstås.
Borde ha googlat Eva Brunne när jag skrev inlägget, vet inte varför jag inte gjorde det... Men nu vet jag! :)