At 19 weeks (a bit blurrier because s/he did not want to stay still :)
Via Anna's iPhone
Friday, September 03, 2010
My Little Companion
At 14 weeks
At 19 weeks (a bit blurrier because s/he did not want to stay still :)
Via Anna's iPhone
At 19 weeks (a bit blurrier because s/he did not want to stay still :)
Via Anna's iPhone
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Lilla loppan! Vilka smala ben han har..:-) (tror på pojke, men får gärna bli en rosa liten loppa med.)
ReplyDeleteMalin - Det ser t o m ut som den bara har ett ben men jag kan försäkra dig om att den har två! :)
ReplyDeleteJag kanske ska ha en liten tävling här om vad vi ska kalla den i magen. Förutom ditt loppan då (som Peter inte gillar men som jag tycker är lite gulligt!) :)
Yay! Your little companion is official! Pregnancy is the cutest time for mum, as you and your little one are a real little exclusive team, before they get shared with the world! It goes so quickly from now. Enjoy every moment.
ReplyDeleteLoads of love
Kim xx
Massor av grattiskramar Anna!
ReplyDeleteTrevlig helg!
Kim - Yes, finally official (see below post too)! :) At the moment I'm even thinking I will miss being pregnant once the baby comes because it is indeed such a wonderful experience, but I'm sure I will think differently in the last few weeks of pregnancy, and when the baby does come a new equally or more wonderful phase starts!
ReplyDeleteLove xo
Maisoui - Tack! :) Trevlig helg du också!
Vilka fantastiska bilder. Ett litet under är det verkligen! Liten buse/busa med andra ord som inte vill ligga still.
ReplyDeleteSköt om dig!
Ja, och det var ju så speciellt att göra det där ultraljudet!!
ReplyDeleteDet är så roligt.
En liten pigg en du har därinne :-)
Taina - Det är otroligt hur mycket man kan se på de här ultraljuden. Vid första tillfället var bebisen bara 10 cm stor och ändå kunde man se ryggrad helt tydligt osv. På andra ultraljudet zoomade vi bl a in på hjärtat och man såg två kamrar och två förmak t o m.
ReplyDeleteAnnika - Det kändes lite konstigt efter andra ultraljudet när jag tänkte " nu ser vi inte bebisen igen förrän han/hon kommit ut!" (om det inte behövs av någon anledning). Man kan ju göra 3D-UL nu för tiden men det skippar nog vi eftersom det inte är medicinskt nödvändigt.
Han/hon var väldigt aktiv på andra ultraljudet tills den somnade och barnmorskan (eller läkaren eller vad nu de där UL-specialisterna är) fick puffa på den för att vecka den. De funkade inte så hon bad mig hosta och då vaknade den :)
Åhh, så söt! Man ser ju lilla näsan och munnen och allt! Fantastiskt!
ReplyDeleteKram!
Anna, hälsa Peter där hemma att tant M kommer kalla bebben Loppan,sen med...:-)
ReplyDeletequare
Jag är faktiskt rätt chockad att man kan se så mycket på ultraljudsbilder. Jag har sett kompisars "vanliga" ultraljudsbilder strax före vecka 20, men tror aldrig jag sett så tidiga som från vecka 14 och nu känner jag mig faktiskt oerhört förvånad och mini-chockad att man kan se så mycket. Det är ju en väldigt tydligt bild redan i vecka 14! Helt otroligt faktiskt.
ReplyDeleteJag kan tänka mig att just ultraljudsbilder och sparkar, konkreta saker, gör det än mer verkligt och påtagligt (speciellt för mannen kanske som inte känner/märker så mycket annars).
KRAMAR!
Vilken superfin liten kompanjon du har, bra jobbat! :) Gillar att det blir lite barnsnack här också nu! :)
ReplyDeleteKram!
Marianne - Visst är det coolt att man kan se näsan och allt! Trodde inte att det kunde bli så bra. Men tydligen fick vi en väldigt klar bild jämfört med många andra. Kram!
ReplyDeleteMalin - Haha, jag får göra det :)
Anne - Jag var också väldigt förvånad. Jag trodde inte att första ultraljudet (dvs KUB/NUPP) skulle visa så mycket (nu fick vi iofs en väldigt klar bild jämförelsevis men ändå). De gick ju inte igenom organen på samma sätt då som de gör på nästa men de tittar ju noggrant efter det de ska titta efter, dvs nackuppklarningen. Och så kollar de ju att allt finns, alla armar, ben osv. Jag tyckte det var så skönt på första ultraljudet att se att det 1) faktiskt var något där intte; 2) att den hade alla armar och ben den ska ha; och 3) att allt var bra vad gäller risken för avvikelser.
På andra ultraljudet går de som sagt igenom del för del och tittar på alla organ. Hon pekade ut lillhjärnan och kollade att den låg i rak linje med ryggraden (eller något sådant), zoomade in på hjärtat för att se att det hade två kamrar ovh två förmak, att njurarna såg bra ut (tydligen ska de vara diffusa, ej klara), osv. Så coolt!
Håller med att UL och sparkar gör det mer verkligen för den blivande pappan, tog kan jag fortfarande vara ganska fascinerad över sparkarna medan det tappade nyhetens behag ganska fört för Peter haha! :) Tror nästa coola grej för honom är när jag börjar får mer "riktigt" mage.
Kram! (P.S. Ska svara på ditt mejl också!
Emmama - Tack :) Jag ska försöka hålla lite balans men kan tänka mig att det blir fördel barn ett tag :) Kram!
ReplyDeleteHärligt! :-)
ReplyDeleteVisst ät det en fantastisk känsla, om än ganska overklig, att se det där lilla pyret där inne!!!!!! Jag tyckte inte jag fattade att jag var gravid förrän man verkligen fick se att det var en liten person där inne som rörde sig!Tänker ni ta reda på könet eller vill ni vänta itll födseln på klassiskt svenskt vis?
ReplyDeleteKRAAM!
Bejla - :)
ReplyDeleteSaltistjejen - Fantastiskt och så overkligt på samma gång som du säger. Tycker ändå på ultraljudet att man tänkte "men, är den där verkligen här inne?!", fast det ändå var det tillfället då det var mest påtagligt att det är så. Nu har bebisen ju sparkat sedan v. 16-17 så nu känns det ju mer verkligt men jag kan som sagt glömma bort det stundvis tills man känner en liten kick igen :)
Vi kör en svensk klassiker och tar inte reda på könet :) I så fall hade tillfället varit just på ultraljudet för några veckor sedan. Jag har alltid känt att jag inte velat veta och jag tycker det är jättespännande nu att inte veta vad det är! Peter var ju inne på att ta reda på det innan vi ens var gravida och pratade mer allmänt om det. Men nu under graviditeten har han respekterat min åsikt/mina känslor och även gradvid börjat känna att det inte var så viktigt för honom och att det faktiskt kan vara lite kul att inte vänta.
Kram!