Tuesday, May 31, 2011

Sleep

From being a pretty good sleeper (in the parent definition) Isolde has started waking up several times a night. Since she was two and a half months old (she's now four and a half) she's been sleeping at least five hours straight and on average six-seven hours (sometimes eight-nine hours but that's pretty rare). On a typical night she'd fall asleep at nine or ten o'clock and sleep until four or five in the morning. But for the past week she has gone to bed at nine or ten as usual but then woken up around midnight and then every hour or every other hour for the rest of the night (last night she slept six consecutive hours but that's because she fell asleep at 18:15; she still woke at midnight). A few nights she's been wide awake for two hours in the middle of the night. For the first couple of months of her life it was easy to make her fall asleep again at 6 or 7AM but now she's awake and want to play. That's fine though. We often get up, play for a while, eat breakfast, and then we go back to bed between let's say 8 and 9 or 10 am. Normally that's not a problem (I get enough sleep) but now, with me getting such interrupted sleep (and sometimes being awake for two hours), we have slept even longer in the morning. At the same time or as a result, she's taken longer naps during the day, and now I fear that her daily rhythm is off. I don't know whether to wake her though. Feels like she's still too young for me to try to steer her sleeping except for the evening bedtime but maybe it's time?

I asked our nurse B if the move has upset Isolde but she didn't think so. She said babies are not that sensitive to their environment, not as long as they are still with people (and stuff) they recognise. Isolde did sleep fine for the first three or four days in the new flat though, but maybe it took her a few days to notice new sounds and smells? B thought instead that I'd been stressed (over the move) and had less milk as a result (I have noticed that myself actually but I thought it was my breasts finally being balanced so-to-speak) and that Isolde wakes up at night simply because she's hungry. She ordered me to drink more water (which I have been forgetting lately) and also try to feed her more in the evening. I have followed her advice and my breasts have now re-filled but Isolde is still not sleeping properly... We have started giving her porridge, which I hope will fill her up in the evening... as soon as she gets that she supposed to swallow (so far she's been eating 5 ml/ a table spoon at the most).

My other theory is that she's disturbed by us. We have gone to bed at 11 pm or midnight and soon (up to an hour) after that she wakes up. She's not that sensitive to noise otherwise in the evening (the hoover going or cardboard boxes being dismantled) and we don't turn on lights or make much noise when we go to bed, and it was never a problem at the old flat, but maybe she's disturbed by us turning in bed, snoring (?) or whispering? We still don't have a bed and no blinds in our bedroom so we're sleeping in Isolde's room. Maybe letting her sleep alone would make her sleep better?

All you mothers out there, any advice?! I want this sleeping beauty back!

8 comments:

  1. Tyvärr har jag inga tips. Med lilla T lärde jag mig att "allt är en fas - det går över" och det är nog så med barn. Det är bara att hänga med på deras tåg ;)

    ReplyDelete
  2. Ojoj, då är det bara att njuta av att E nu sover 7-8 timmar i sträck! :) Men det är väl så, det går i perioder som med allt annat med bebisar. Kanske är det så också att hon är i en tillväxtfas och är hungrig mera, eller så var det stressen som gjorde att du fick mindre mjölk. Man är kanske mer känslig med det än man tror! Hoppas ni kommer i fas snart och att hon får sova lugnt och länge igen. För visst blir man trött när de vaknar hela tiden. Jag känner mig tröttare nu igen bara för att E äter oftare på dagen nu när han sover längre på natten! :) och för att det är så varmt så han behöver dricka mera.

    Hoppas allt känns bra i nya lägenheten och att ni kommit lite mer iordning så ni kan ta de lite lugnare ett tag. Ta hand om er och ha en fin vecka!
    Kram

    ReplyDelete
  3. Jag har tyvärr inte heller några tips. Det sägs ju att 4 månader är en ålder då man kan börja "styra" bebisarnas sovstunder på dagarna lite mer, men samtidigt måste de ju få sova om de är trötta!

    När Alfred var förkyld vaknade han varannan timme o ville äta och det blir riktigt jobbigt att inte få mer sammanhängande sömn. Sover hon med er i sängen? Alfred gjorde jämt det förut, men nu har han börjat röra sig mer och det funkar helt enkelt inte för han vaknar när han sparkar till oss eller vi rör oss så han rör sig, så nu sover han oftast i spjälsängen bredvid mig (förutom när jag ammat på natten o inte orkar stoppa tillbaka honom där...! ;)).

    Jag hoppas Törnrosa börjar sova bättre snart! Styrkekramar!

    ReplyDelete
  4. Och förresten, temperatur i sovrummet? I Tyskland rekommenderar de runt 18 grader där bebisen sover, o vi har svårt att få det så svalt i sovrummet nu när det är så varmt ute. Kanske Isolde tycker det är för varmt?

    ReplyDelete
  5. Mitt tips ar egentligen att ta det lugnt. Mina barn har bada tva kommit in i sadana har perioder da de sover mycket samre och genast tror man da att det ska vara sa for alltid da. Men... oftast tar det nagon vecka eller sa och sedan andrar det sig igen till det battre. Jag laste boken 'vaxa och upptacka varlden' nar Nils var liten och dar pratas det om de olika utveckligsfaserna som de sma gar igenom. Nar de gar igenom en ny fas sa far det oftast som foljd att somnen blir samre (tex) eller att de inte ater lika bra osv osv.

    Inget vidare tips ;-). Men jag haller tummarna for att det bara ar nagon fas hon ska igenom och snart blir det battre igen!

    ReplyDelete
  6. Här är en till som säger: Take it easy. Det blir bättre. Sömnen går i vågor. Ibland är det bra, ibland är det sämre. Visst kan man försöka styra lite, men det är sällan det ger någon större effekt. Det är bara att härda ut. Plötsligt händer det. Om inte förr så blir oftast det bättre runt nio tio månader.

    Det som är viktigt är att du själv kan försöka vila lite på dagen, så att du inte bryter ihop av trötthet. Unna dig vila. Det gör inget att tvätthögen blir lite stor ibland. Ta hjälp av släkt och vänner, någon kanske kan ta vagnen på en timmes promenad någon gång då och då så att du får vila.

    Sen om ett par månader, om inget hjälper, så får man börja fundera på metoder. Googla Sovahelanatten, somnautangråt, femminutersmetoden osv. Hitta en metod som passar dig och din bebis. Men det är långt dit än. Ni klarar er säkert utan jobbiga metoder.

    Lycka till.

    ReplyDelete
  7. Får instämma med alla andra, det går i faser. Brukar försöka tänka som så när man är mitt uppe i en riktigt jobbig fas att även det här kommer att gå över, det gör det alltid. Alice hade kolik och skrek nätterna igenom när hon var bebis. När man var mitt uppe i det var det svårt att tro att hon (och vi) någonsin skulle sova hela nätter, men det gjorde hon ju sen till slut. Tror hon var åtta månader när hon började sova hyfsat och när hon var runt ett år sov hon typ 20-07. Alice började sova riktigt bra när jag började ge henne hemlagad barnmat istället för burkmat faktiskt. Antar att den var mer mättande.

    Maja däremot är bara sex veckor nu, men sover som en liten gris mellan 21-07. Brukar vakna 02.00 och 05.00. Äter och somnar om snabbt i sin egen vagga. Helt otroligt att man kan få två barn som är så olika! Hoppas verkligen inte att Maja kommer ur den här fasen på länge... ;)

    ReplyDelete
  8. Nu har jag inte läst alla kommentarer så jag kanske upprepar något. Men. Vi har haft exakt samma problem med alla barn. Med Skolbebisen var det ändå helt ok, det var en fas och sen sov hon bättre igen när hon blev typ åtta-tio månader. Samtidigt som hon slutade sova lika länge på dagen. Nu sover hon hela nätter oftast, minst 11 timmar.

    Med tvillingarna har det varit värdelöst sen efter jul, trist att berätta, men så är det. De vaknar i snitt tre-fyra gånger per natt. Kanske väcker de varandra, kanske väcker vi dem, jag vet inte. Vi pratar också om att det är dags att ge dem ett eget rum. Jag kommer inte ens ihåg hur det är att vara utsövd.

    Inga råd tyvärr, men bra att ni lär henne att somna själv! Det har vi gjort denna gång, inte förra (ja, det fick vi ju göra när hon var äldre vilket var skitsvårt)och det är verkligen superskönt. De somnar själva på två minuter.

    Om du får några toppentips får du dela med dig :-)

    ReplyDelete