This week's Friday theme is close to heart or "closest to heart" if you translate the Swedish "närmast hjärtat". I could write about Peter and my family but the person most on my mind at the moment is a close friend, one of my three best, best friends, who's ill at the moment. It is not life-threatening (as far as we know) but she's been very ill for six or seven weeks now and the doctors don't know what it is. They think it is a very, very mean virus, but in the worst-case scenario it could be a chronic disease that will come and go all her life. Luckily the bad stuff has been ruled out, such as cancer. She remains in good spirits but it's of course tough not knowing what it is, being in pain all the time and not being able to work or do stuff.
She's probably not reading this but I just wanted to say anyway that she's in my thoughts and prayers. I don't really care about Valentine's Day but I did send her a card this year. She needs all the encouragement and getting well-wishes she can get.
Det tycker jag var en hjärtknipande tolkning.
ReplyDeleteVad tråkigt och ledsamt med din kompis, men det låter på dig som att hon har humöret uppe och som att de "värsta" diagnoserna kunnat uteslutas. Ja, hälsa och att vara frisk står en ju nog närmast hjärtat. Det blir man särskilt påmind om vid såna här situationer, som när det händer en själv eller närstående nåt.
ReplyDeleteFritt ur hjärtat - Ja, jag kände att det var det enda jag kunde skriva om idag.
ReplyDeleteAnne - Det är jobbigt och frustrerande för mig att hon aldrig blir frisk och man inte vet vad det är och det måste ju givetvis vara mycket värre för henne. Men hon är väldigt positiv faktiskt, iofs kanske för att intala sig själv, men samtidigt är det ju det man måste göra. Det finns några andra inom familjen (kusins frus mamma) som är mycket allvarligt sjukt och det tänker jag också mycket på just nu. Ibland känner man ju sig odödlig men när sådant här händer påminns man om att det inte är så och hur mycket man skulle vilja hinna med innan man dör.
VÄNdagshälsningar!!
ReplyDeleteÅ vad jobbigt. När personer som står en nära råkar ut för hemska eller svåra saker så känner man så starkt för dem. Men eftersom det ofta handlar om saker man inte kan "göra något åt" så är det lätt att gripas av vanmakt och känna sig maktlös. Men det är verkligen ett stort stort stöd bara att veta att personer i ens närhet tänker på en och stöttar en när man själv har det svårt. Så ditt stöd till din vän är jätteviktigt och fint!
ReplyDeleteHoppas att det går för henne och att det visar sig vara ett virus som inte ger några svårigheter i framtiden.
kramar!
Usch vad obehagligt! Hoppas att din vän blir frisk.
ReplyDeleteStrandmamman - Tack och right back at you!
ReplyDeleteSaltistjejen - Just så känner jag, maktlös. Jag vill liksom hjälpa till med kan inte mer än ringa var och varannan dag och fråga hur det är. Förra helgen åkte jag dit med lite småkakor jag hade bakat. Det tror ju inte att det smittar så vi tog chansen. Skönt att se att hon såg piggare ut än jag trodde hon skulle vara. Det som gör allt lite extra jobbigt är att hennes sambo var sjuk förra året (inte samma åkomma) men där kunde de också utesluta cancer som tur var. Men han har en grej som måste behandlas i kanske mer än ett år :( En olycka kommer sällan ensam säger man ju. Men det verkar i alla fall att detta nu har stärkt deras förhållande efter en tidigare rough patch.
Kram!
Skolfröken - Ja, särskilt eftersom läkarna står lite handfallna. Läs även mer under mitt svar till Saltistjejen. Men jag är säker på att det ordnar sig snart!
That sounds scary.As someone who rarely seems to get a break from bad health,I wish your friend the strength to get through this troubling time.
ReplyDeleteKram to you both.
Så tungt och frustrerande när man inte vet vad det är. Ovissheten är värst, brukar man säga. Härligt att din vän orkar hålla humöret upp trots allt.
ReplyDeletekram.
Nej vad trist med din kompis! sa obehagligt nar man inte vet vad det ar som ar fel men skont att de redan kollat att det inte ar cancer eller nagot liknande. Hoppas att det helt enkelt bara ar som du skriver, ett elakt virus!
ReplyDeleteHarley's World - Scary indeed. It would have been easier if they knew what it was exactly and could treat it accordingly. Don't like uncertainty. Need to call her tonight to see if there's any change.
ReplyDeleteFröken Johanna - Usch ja, ovissheten är värst. Även om det var något allvarligt så hade det varit bättre. Nu kan det ju fortfarande vara något jätteallvarligt fast man inte vet om det.
Millan - Hoppas också det och att det inte är det där kroniska! Nu ska jag ta och ringa henne faktiskt - vi har inte prata på ett par dagar (bara sms:at så det är dags nu).
Nej så tråkigt för din vän! Och för dig! Jag hoppas verkligen att de snart kommer på vad det är och att hon blir frisk och kry igen utan några kvarstående men!
ReplyDeleteKram till både dig och din vän!
Marianne - Pratade med henne senast igår kväll och det är inte bättre, usch :( Men man får hoppas på att det blir bättre snart och att även om det är den kroniska sjukdomen, att hon kan få hjälp.
ReplyDeleteDet är i alla fall skönt att höra att det är så många som bryr sig! Känns som att nog tankarna går fram till henne på något sätt!