News and commentary on the life of the person behind this blog and on events in Sweden and around the world. Personal anecdotes, OP-Eds, reading suggestions, etc. Enjoy, and comment!
Jo, men sådär säger ju många att de kan känna. Och som du säger, det handlar ju bara om maten, att kvinnan är källan till mat och inget annat. Skönt det är en övergående fas. Jag tror också att då mamman är hemma mer i början så blir hon snabbare van och bekväm med barnet, lär sig sköta barnet medan pappan har lite längre startsträcka då han jobbar och därför inte spenderar lika mycket tid med barnet som den hemmavarande ammande modern. Då tror jag många kan känna det lite som att de inte kan, medan kvinnan som var lika osäker som mannen de första veckorna plötsligt gått förbi. Här tycker jag det finns en del kvinnor också som aktivt inte släpper in papporna, utan som kör sitt race och jämt står som en hök när en kanske mer vilsen pappa vill försöka och "komma in". Men lätt få taskigt självförtroende då eller inte ens vilja/våga försöka om kvinnan bara säger Nej, gör inte så, gör si. Eller så här gör man, eller visar med sin närvaro eller sätt att hon inte litar på honom. Jag vet DU inte är sån!!! Så det är inte vad jag menar här. Hoppas du inte misstolkar nåt. Men du vet vad jag menar, eller hur. Du har säkert också sett, hört den här sortens mammor som med sitt sätt låser ute papporna.
Anne - Visst är det roligt :) Nu börjar man ju märka att jag känner Isolde mycket bättre, vilket är ganska naturligt med tanke på hur många timmar jag tillbringar med henne jämfört med Peter. Så nu är jag ju inte bara mat för henne längre utan även den som hon nog känner sig tryggast med och som hon känner igen bäst. Men Peter kan ju fortfarande lägga henne (han är bättre på det, har större tålamod) och få henne och le och "snacka" samt trösta. Men som du skriver så är han ju inte lika van, hänger inte med med hennes nyaste vana (eller ovana) och hur man hanterar det. Man vill ju heller inte hela tiden säga till honom hur kan ska göra som du också nämnde. Jag vill verkligen inte och kommer aldrig bli sådan (och jag förstod vad du menade, tog inte illa upp eller så!).
Men här försöker jag verkligen se till att det inte blir för stor skillnad. Lite skillnad blir det ju naturligt då det är skillnad i tiden och kommer vara så till vi byter roller. Men på kvällarna vill jag verkligen att han är så mycket med henne så mycket som möjligt, både för att jag vill ha avlastning men också för att de behöver den tiden tillsammans. Jag har inte varit iväg ensam än men det är på gång. Härom kvällen tog han med sig Isolde till en kompis i två timmar och det fungerade jättebra.
Kram!
Beverly - I can imagine that! I assume that you, with five kids, even if you're a stay-at-home mum, rely quite a lot both on Olof and the older kids. So the smaller children are also taken care of by the older sibling, just as it should be. I remember reading that Olof took Yrsa to BVC and you stayed at home. But I can also see a lot of "not the momma" in your house, as it should be too :)
Haha, det var ett gulligt och riktigt kul klipp.
ReplyDeleteJo, men sådär säger ju många att de kan känna. Och som du säger, det handlar ju bara om maten, att kvinnan är källan till mat och inget annat. Skönt det är en övergående fas.
Jag tror också att då mamman är hemma mer i början så blir hon snabbare van och bekväm med barnet, lär sig sköta barnet medan pappan har lite längre startsträcka då han jobbar och därför inte spenderar lika mycket tid med barnet som den hemmavarande ammande modern.
Då tror jag många kan känna det lite som att de inte kan, medan kvinnan som var lika osäker som mannen de första veckorna plötsligt gått förbi.
Här tycker jag det finns en del kvinnor också som aktivt inte släpper in papporna, utan som kör sitt race och jämt står som en hök när en kanske mer vilsen pappa vill försöka och "komma in". Men lätt få taskigt självförtroende då eller inte ens vilja/våga försöka om kvinnan bara säger Nej, gör inte så, gör si. Eller så här gör man, eller visar med sin närvaro eller sätt att hon inte litar på honom.
Jag vet DU inte är sån!!! Så det är inte vad jag menar här. Hoppas du inte misstolkar nåt. Men du vet vad jag menar, eller hur. Du har säkert också sett, hört den här sortens mammor som med sitt sätt låser ute papporna.
Haha! I've thought of that show many times in all my years of baby-having. It's spot on!
ReplyDeleteAnne - Visst är det roligt :) Nu börjar man ju märka att jag känner Isolde mycket bättre, vilket är ganska naturligt med tanke på hur många timmar jag tillbringar med henne jämfört med Peter. Så nu är jag ju inte bara mat för henne längre utan även den som hon nog känner sig tryggast med och som hon känner igen bäst. Men Peter kan ju fortfarande lägga henne (han är bättre på det, har större tålamod) och få henne och le och "snacka" samt trösta. Men som du skriver så är han ju inte lika van, hänger inte med med hennes nyaste vana (eller ovana) och hur man hanterar det. Man vill ju heller inte hela tiden säga till honom hur kan ska göra som du också nämnde. Jag vill verkligen inte och kommer aldrig bli sådan (och jag förstod vad du menade, tog inte illa upp eller så!).
ReplyDeleteMen här försöker jag verkligen se till att det inte blir för stor skillnad. Lite skillnad blir det ju naturligt då det är skillnad i tiden och kommer vara så till vi byter roller. Men på kvällarna vill jag verkligen att han är så mycket med henne så mycket som möjligt, både för att jag vill ha avlastning men också för att de behöver den tiden tillsammans. Jag har inte varit iväg ensam än men det är på gång. Härom kvällen tog han med sig Isolde till en kompis i två timmar och det fungerade jättebra.
Kram!
Beverly - I can imagine that! I assume that you, with five kids, even if you're a stay-at-home mum, rely quite a lot both on Olof and the older kids. So the smaller children are also taken care of by the older sibling, just as it should be. I remember reading that Olof took Yrsa to BVC and you stayed at home. But I can also see a lot of "not the momma" in your house, as it should be too :)