Thursday, October 14, 2010

Show & Tell x2

So, time for some Show & Tell, the evening before the real Show & Tell. I will attempt some sort of mixed post picking up the themes from the first two weeks of the month. Petta has taken over the directorship for October and her first theme was With an open mind I... and her second one History repeats itself.

With less than three months to "touchdown", I have started thinking about giving birth. Earlier I was very much living in the moment and just enjoying being pregnanct and a baby felt very "unreal" and "somewhere in the future". Even at my last midwife's appointment about two weeks ago (and the three-hour "mothers' group" a day earlier, where we were all given a book about birth, "Att föda" by Gudrun Abascal) and my midwife asked if I had started thinking about the delivery, my immediate reaction was "already? Should I?". It was probably a combination of those two sessions and the fact that my belly went through a bit of a growth spur the following week (which seems to have slowed down now - I guess it will be a bit of an interval thing), that set me off. With the Belly Dancer growing and occupying a proportionally smaller space, which means that I can feel his or her movements even more, it's becoming more and more real that we're expecting a baby (and not just an alien, which it feels like sometimes when he or she is all over the place) and that s/he will have to come out some time.



While I'm not afraid of labour there are certain things about it that I don't necessarily look forward to or embrace the thought of... Recently I learnt a new word, "the ring of fire", which doesn't sound nice at all but people reassure me that it lasts for only a few seconds...ehum, we'll see... I assume they don't feel like seconds at the time. Tearing is actually my worst fear. Hours of contractions and pain worry me less than tearing. There are techniques of how to limit tearing, at least severe tearing (and different hospitals have varying "performance" when it comes to tearing) , and I will include this is my birthplan and hope the midwife(s) will help me.



Something I also learned recently is that one's blood volume increases from 4 litres to 5.2 litres during pregnancy to ensure there is enough blood and oxygen for mother and baby during the pregnancy but also to allow for the blood loss that inevitably will occur during labour. Apparently average blood loss is 0.5 litres and some lose more, especially if the placenta doesn't come out easily. Even if it does happen that women die from bleeding, it is very, very rare and even in the past it wasn't necessary blood loss women died from. Instead, for a long time, women really died in vain in connection to childbirth, as they died from infection caused by dirty hands; for most part of the 18th and 19th centuries, doctors went directly from autopsies to delivering babies without washing their hands. When this link was "discovered" at the turn of the century, the share of women who died at childbirth decreased drastically. But of course, modern medicine and the fact that most women nowadays give birth in hospitals where help is easily accessible, are also reasons for low fatality rates.

Speaking of blood I'm actually more afraid of caesarean section and I can't understand how women willingly choose this option (at least not when there's no traumatic experience that explains their choice). I don't think most people realise that a C-section is a major operation where at least seven doctors and other staff must be present and you need to cut through as many layers (and all scars have to heal, not just the visible scar)... An operation is always a risk and when it comes to childbirth, which women have gone through for thousands and thousands of years*, C-section remains the higher risk option (there are exceptions of course, but in general). That said, I try to have an open mind both towards women who choose the C option, and also towards the possibility that I may end up having one in the end if labour doesn't go the way it should. A friend who ended up having a C-section gave me a book that I will read just in case. Having an open mind also means that I will try not to feel cheated of "the real experience", which some women who had a C-section "unwillingly" have said they did. One can never know how one's body will act and react and even if one can prepare through reading, taking breething classes and going to yoga, these methods are never full-proof and in the end it comes down to body and nature.

I will also have an open mind in terms of where I will give birth. My midwife is linked with BB Stockholm and I have priority there, but there is no guarantee that it will be there as there is always a risk they could be full on that particular day/night. In practice though, most women do end up going to the hospital of their choice, unless it's the summer period when the hospitals struggle with staff shortages (even the Swedish Europe Minister did not get preferential treatment in July and ended up going to Uppsala to give birth). So it's highly likely our baby will be born at BB Stockholm. That said, I don't want to be all set on that and be disappointed if that doesn't happen. I have heard so many people say "oh, I don't want to go to hospital X because I have heard..." or similar. I actually think - and even my midwife (Barnmorskorna Östermalm) says so - that most hospitals in the Stockholm area are very good and very even in the care they provide. It used to be that the private (i.e. privately provided but still publicly funded) alternatives offered something extra, for example private room after delivery, but nowadays all maternity wards do as that is simply what parents expect. They may not all have parquet flooring but I wonder how many parents really care about that, either in the middle of painful labour or after, when they have just experienced the miracle of life. And even if there are some differences in quality, what's the use of thinking of them when one cannot influence it in the end - then one will just worry more.

If you ask me how I feel closer to the date 9 January 2011 I may say differently, but so far I try not to have any particular expectations Beyond what I can do to prepare, I will just go with the flow and trust nature (and the medical experts).

* Of course, as the name proves, ceasareans are not new either, but you know what I mean.

21 comments:

  1. Hahaha jag tänkte också förbereda mig med Gudrun Abscals bok. Men hann inte mer än ett par sidor innan vattnet gick. gav den även till maken för att jag ville att HAN skulle förbereda sig också och det enda han HANN läsa var till sidan där det står att man inte behvöer bli superoroad om vattnet går för tidigt! hahaha!!!! Det var DETTA han mindes när jag satt på tunnelbanan och ringde honom för att berätta att vattnet gått. Att man inte skulle få panik utan ta det lugnt! :-)
    Jag fick ju kejsarsnitt och i efterhand kan jag känna blandade käsnlor inför detta.Jag tror att OM man tillhör den lyckliga skalan som får genomgå en riktigt bra förlossning så måte det vara otroligt häftigt och något som slår det mesta. men jag har även vänner som genomgått väldigt jobbiga förlossningar och jag ska erkänna att jag itne är särksilt ledsen för att inte ha någon sådan erfarenhet.... Man väljer ju inte själv eftersom förloppet och kroppen är så olika men jag är glad äver att jag iallafalll inte kände mig oerhört besviken över att det blev kejsarsnitt. I vårt fall var det mer en känsla av lycka över att allt gick såpass väl som det gjorde med tanke på att E är nästan 2 månader tidig. Inte för att det är jättetidig ålder i dagens medicinska värld, men ändå såpass att barnen KAN få komplikationer och oavsett vilken sorts förlossning man får så är ju barnets hälsa det enda man prioriterar som förälder såklart.
    Kram!!

    ReplyDelete
  2. Den där boken är jättebra, jag läste den två gånger. Hoppade dock över det kapitlet som handlade om komplikationer, fixade inte att läsa om det.

    Jag födde på SÖS bägge gånger och var väldigt nöjd med det så om du råkar hamna där blir det säkert bra. Jag var rädd för ungefär samma saker som du och gick ju sönder en del under min första förlossning vilket gjorde att jag fick åka upp på operation för att sys. Men det var ju ingen fara, och när man får sussa på bebisen så glömmer man ju det. Idag har jag inga som helst komplikationer av det heller. Och under nästa förlossning gick jag ju inte sönder alls. Det kan dock vara bra att skriva i sin förlossningsplan att man vill att barnmorskan ska vara extra noga med att hålla emot osv. Och så måste man lyssna på dem när de säger att man inte får krysta även fast det känns som att man måste!

    Den viktigaste lärdomen jag dragit är att när man väl ligger där på BB så försvinner alla nojor och orosmoment och man försvinner in sig själv på något konstigt sätt. Man inser liksom att nu är det bara att köra på här.Och the ring of fire gör j-ligt ont men då är det ju nästan klart, så man fixar det också!

    Det ska bli så spännande att följa dig, det är alltid så roligt när bloggbebisar föds :-)

    ReplyDelete
  3. Gudrun Abascal's bok ar bra tycker jag!!
    Det ar ju en valdigt underlig kansla forsta gangen man ar gravid och ska ga igenom en forlossning. For ut ska ju barnet.. pa ett eller annat satt. Det ar egentligen valdigt svart att forbereda sig eftersom man inte har gjort det forrut och inte har nagon aning om hur det kommer bli.

    Sedan ar det ju valdigt mycket sa att de forlossningar man laser om i bockerna ar sk 'textbook examples' och jag kande val efterat att inget riktigt blivit som jag hade trott efter att ha last i bockerna. Daremot ar det nog valdigt bra att ha last sa att man har lite koll pa de olika skedena i forlossningsforloppet. I alla fall om man ar lite kontrollfreak som jag och garna vill ha lite koll :-).

    Att foda barn ar stort!! Sakert det storsta man genomgar i sitt liv. Kroppen tar fram krafter man inte trodde att den hade och i slutandan far man traffa sitt barn for forsta gangen. Otroligt haftigt!! Jag kommer ihag nar de lagt upp Nils pa min mage och jag kramade hans varma och vata kropp for forsta gangen. Jag var helt slut men kommer ihag att jag sa till mig sjalv: Glom aldrig den har kanslan! Och det har jag heller aldrig gjort :-).

    Jag ar lite avis pa dig som har det framfor dig faktiskt...

    Min lilla skrutt fyller 2 ar idag och for exakt tva ar sedan holl jag som bast pa att foda fram henne. Haftigt!

    Kram

    ReplyDelete
  4. Himla bra skrivet Anna! En annan har gått igenom vanlig förlossning och kejsarsnitt (katastrof) och föredrar givetvis den naturliga om jag fått välja. Vet inte om du läste mitt inlägg förra fredagen, men man glömmer så fort "det där onda".

    Jag har pratat med en del kvinnor om varför de valt kejsarsnitt, vilket tycks vara vanligt i vissa delar av världen...så är det inte bara smärtan de undviker utan även "kladd och tid". Kan du fatta?

    Tänk så fort tiden går....bara 3 månader kvar!!!

    Kram

    ReplyDelete
  5. Det var intressant läsning, Anna. Jag förstår att det är mkt att tänka på, jag minns det ju själv.
    Jag läste på massor innan, visste att jag ville ha epidural etc. Gick på föda-barn-kurser med Peter.
    Det blev ett akut kejsarnsitt till slut iaf. Inte som jag ville ha det, men det blev så.
    Det var väl OK, men det var ingen höjdare sen när det läkte, det gjorde ont, man hade ingen känsel runt ärret på länge. Numera syns det knappt. Vad jag minns är mest jag FRÖS efteråt på op-bordet. FROSSA så till den milda grad. Frös så jag trodde jagskulle bli tokig, och inget hjälpte trots att jag fick värmefilar etc. Det var hemskt.
    Men, hey, det är ju resultatet man vill åt och hon var perfekt. Kan inte minnas att jag led av att ha blivit snittad direkt.Det går ju det med och det klarar man fint.
    SNART är det ju dags för dig, Anna!! DET kan ju bli en julbaby!!

    ReplyDelete
  6. Men vad fort det går! Jag tyckte att det var alldeles nyligen det bara var ett litet frö! Oj, vad spännande!

    Ingen idé att oroa sig för mycket, den lille/a ska ju ut på något sätt. Det går liksom inte att backa och ångra sig : ) När min guddotter skulle födas var hennes mamma fullständigt skräckslagen - men efteråt tyckte hon att "det där gjorde ju inte ont". Hon fick epidural och det funkade verkligen jättebra. Men så var det en väldigt mjuk och fin läkare också. (I Turkiet är det läkarna som sköter förlossningen, inte barnmorskor.)

    Haha, förresten, i Turkiet på privatsjukhus får man inte bara eget rum, man får egen svit! Besöksrum och allt där släkten kan vänta och där mormor och farmor kan sova över. En annan sak som skiljde sig i Turkiet - där ju alla som bara kan kommer till sjukhuset - är att det inte är mamman som får barnet i famnen när det har blivit badat och klätt. Först ska det vandra runt till släkten och hälsas välkommen. Jag höll på att få panik och tyckte att lilla D skulle till mamma, men hon låg där och såg så nöjd ut och lilla D verkade också nöjd. Det var fullpackat i rummet!

    Det kommer att gå jättebra för dig!

    KRAM!

    ReplyDelete
  7. Det är så himla kul och intressant att läsa om dina tankar och hur du förbereder dig. Jag delar åsikt med dig och förstår inte hur man kan välja ett sådant ingrepp om det inte finns medicinska skäl. Jag är betydligt mer rädd för ett sådant ingrepp än för att, om jag blir gravid igen nångång vilket jag hoppas, föda vaginalt. Jag har aldrig kunnat relatera till de som ser kejsarsnitt som an easy way out, jag tänker tvärtom.

    Stora kramar!

    ReplyDelete
  8. Curious about the system in Sweden. So is it midwives like in the UK? Here in the States, one can certainly opt for a midwife, but a default option is an ob.

    ReplyDelete
  9. Den boken ska jag ta och komma ihåg. Kanske kan bli en julklapp? För jag är nog inte riktigt beredd att läsa om det än. Mars känns långt bort! Men som flera andra sagt också, det är ju bara en väg för den ut, det går ju inte att hålla kvar. ;) Så det kommer säkert gå bra. Man är ju inte först i historien med att gå igenom det.

    Kul att läsa om er resa och dina tankar också. Jag är också lite orolig för snitt, tycker att det ska vara en sista utväg, om det inte går. Skulle aldrig planera det! Är alldeles för rädd för operation, och som du säger så är det en stor op. Det tror jag inte att många tänker på.

    Men, allt kommer säkert gå bra för dig, vilken väg det än tar!

    kram

    ReplyDelete
  10. Saltistjejen - Jag har inte börjat läsa den ännu faktiskt men jag hoppas jag hinner innan vattnet går! :) Vad komiskt att M kommit just till det stycket! Han var kolugn då antar jag?! Min chef på jobbet, hennes svägerska ska ha barn i januari och vattnet gick igår. Men tydligen var det bara litegrann och de har skrivit ut henne så vi får hoppas det ordnar sig. De ska tydligen gifta sig i helgen så det var lite dålig tajming. Men kanske också därför hon läckte, dvs pga stress.

    Kan förstå att du har blandade känslor för kejsarsnittet men samtidigt är det ju ingenting att älta över, det blir ju som det är. Det är väl som sagt dubbelt, skönt på många sätt och samtidigt känsla av att vara snuvad. Särskilt i jämförelse med en bra förlossning, inte sådana där hemska ena. Just den erfarenheten vill ju jag inte heller ha.

    Som du säger, eftersom E kom för tidigt så är ju huvudsaken att det gick bra, att hon mådde bra och resten är sekundärt.

    Kram!

    Skolfröken - Känns som ALLA har läst Gudruns bok :) Jag har som sagt inte börjat ännu men ska göra det den här veckan för på torsdag börjar profylaxen också!

    Kul att du är så nöjd med SÖS. Tror också det blir bra om jag råkar hamna där! Skönt att höra också att du läkt så bra efter första förlossningens sprickning. Många säger just det att man ändå glömmer det. Och skönt att höra att det inte betyder att man nödvändigtvis spricker nästa gång (för de har ju säkert inte bara med att göra att de var så små). Men jag ska som sagt skriva in det i min förlossningsplan. Och jag ska försöka lyssna! :) Hoppas att jag också blir så som du säger, går in i mig själv och bara fixar det liksom.

    Kram!

    ReplyDelete
  11. Millan - Så du har också läst den fast du fött båda barnen i England (?). Får man några liknande böcker från barnmorskan i England?

    Sedan jag skrev inlägget har jag funderat mer på förlossningen (även om jag inte läst boken ännu) och det känns verkligen som "shit, den ska ut också!" och det känns både skrämmande och spännande. Svårt att föreställa dig egentligen, det är ju en helt ny upplevelse även om man sett ett antal dokumentärer. Surrealistiskt på något sätt.

    Sant att exemplena i boken oftast är "textbook" som du sa men jag antar att det samtidigt ligger någon sanning i det, dvs måste ju finnas en hel del saker som förenar de flesta förlossningar, dvs en standardförlossning, även om alla förlossningar samtidigt är unika.

    Även om man som sagt inte kan förbereda sig för allt så är det bra att ha koll på förloppet. Så man känner igen teckan och så, vet lite vad som troligen händer härnäst. Jag är inte direkt något kontrollfreak, jag kommer nog snarare överlämna mig lite i barnmorskornas kontroll :)

    Vad härligt det låter när du beskriver finalen eller vinsten! Jag njuter fortfarande av graviditeten men samtidigt längtar jag till vi får träffa den här lilla krabaten. Så nyfiken på vad det är för en krumelur där inne! Hur hon eller han kommer se ut och vilken personlighet hon/han kommer ha.

    Tänk att Sofia är två år redan!

    Kram!

    Taina - Tack! Katastrofsnitt är ju inte kul, tur att det gick så bra ändå. Hur kommer det sig att det blev det förresten? Jag har läst och kommenterat på ditt förlossningsinlägg - hoppas du såg det!

    Det känns så fel när kvinnor väljer kejsarsnitt pga kladd och tid! Det är ju en sak om man är förlossningsrädd. Undrar varför de inte bara adopterar på en gång då för även graviditeten kan ju vara ganska jobbig.

    Mindre än 11 veckor kvar nu! :)

    Kram!

    ReplyDelete
  12. This comment has been removed by the author.

    ReplyDelete
  13. This comment has been removed by the author.

    ReplyDelete
  14. This comment has been removed by the author.

    ReplyDelete
  15. This comment has been removed by the author.

    ReplyDelete
  16. Annika - Tack. Mycket att tänka på men ändå lite att det känns som man inte vill tänka på det. Liksom skjuta på det tills man väl står (eller ligger) där. Men jag vet ju att det är bäst att förbereda sig med allt från läsning och knipövningar till profylax. Sedan ska jag som sagt läsa på om kejsarsnitt också för att vara förberedd på det också.

    Jag har också förstått att det tar ett tag att läka efter kejsarsnitt och man får ju inte bära mer än bebisen i början vilket gör att man är begränsad med både bilbarnstol och vagn. Så inte är det ett "lätt" alternativ som många verkar tro.

    Tror inte bebisen "lider" av kejsarsnitt men det finns väl vissa positiva saker med vaginal förlossning som de inte får men har inte så stor koll på det vetenskapliga. Men det är ju mer bonussaker snarare än att något fattas för de som föds med kejsarsnitt.

    Jag hoppas att hen stannar inne till efter nyår men visst finns risken för en julbebis :)

    Kram!

    Marianne - Ja, det tickar på! Tycker också det går fort men ändå inte :) Precis, så tänker jag också, den måste ju ut och så är det bara. Man kan förbereda sig för allt möjligt men inte förbereda sig så att det går till som man vill.

    Jag vill nog bara ha Peter där på BB, definitivt under och sedan direkt efter. Sedan skulle jag nog kunna ta emot besök av min mamma t ex men oftast har sjukhusen besöksförbud i januari eftersom det är förkylnings- och influensatider. Lite annorlunda mot Turkiet! Skulle inte vilja att någon annan höll i barnet först! De tvättar ju inte barnet här längre heller utan torkar bara lite. Fosterfettet anses ju så bra för immunförsvaret att man lämnar kvar det.

    Kram!

    ReplyDelete
  17. Emmama - Kul att tycker det. Jag har som du så svårt att relatera till de som vill ha kejsarsnitt frivilligt och jag vet oftast inte vad jag ska säga även om jag har tusen frågor. Man vill ju samtidigt inte kränka något.

    Hoppas det blir en liten till för dig någon gång! :)

    Kram!

    Marina - Yes, it's like the UK with midwifes. Don't think there's a choice actually. You don't even go and see an OB at all during the pregnancy unless there's special reason. They will do a check-up at the maternity ward though and be involved in the delivery if there's a medical reason. Do you go to a midwife or an OB?

    Fröken Anki - Du får be någon skicka den till dig! Annars kan du få låna min efter januari :) Du har ju ett tag kvar så inge bråttom än. Jag har ju själv inte börjat läsa den :)

    Det är faktiskt skönt att veta, att miljontals kvinnor har gått igenom detta redan och för de flesta, särskilt i Sverige, går det bra!

    Det verkar verkligen som att många inte vet om att kejsarsnitt är en stor operation. Det verkar tro att det är ett litet ingrepp. Visst är det rutin, standard i o m att de är bra på det men det är ändå en STOR operation!

    Kram!

    ReplyDelete
  18. Congratulations!!!

    A baby is such a blessing. I am very happy for you!

    Do not worry about anything and enjoy this very special time.

    Ah! Birth plans! It is okay to have an idea of what you want and you do not want for the B-day. But let me tell you that most of the times nothing goes the way you wanted. So an open mind is the best.

    When I talked to my ob doctor about having my first baby, I remeber telling her I did not want ephidural because I really wanted everyhthing to be natural........Oh my God!! I waited till I was 7 cm dilated. The pain was unbearable. I remeber it was around 2:30 pm. ( We got there at around 2:30 am.....My water had broken while sleeping.....no need to say more)

    My husband told me " honey, why do you want to be in so much pain? You already have done a GREAT job taking care of yourself and the baby during pregnancy. I also remembered what my ob doctor had told me : " At the end, the only thing that really matters is to have a healthy baby. Nobody is going to give you a trophy for being such a suffering mom.....So I gave in and had an ephidural....Oh Boy!!! I was so happy I did it!! From that point I just relaxed and was able to eeven take some cat naps....Turns out my daughter was not born until 10:20 pm .........

    So relax, enjoy and just keep taking good care of yourself. As long as you are fine, the baby will be fine too.

    ReplyDelete
  19. Marlene - Thanks for your comment and welcome to my blog(do you have a blog, your profile is not public?)!

    I will write a birth plan but as you say, you need to be open to anything because you don't know what your body will do or how you will react. We're going to lamaze classes but maybe I will forget how to breath anyway, who knows!

    I will definitely ask for epidural if it gets too bad. Won't plan for it from start but will write that I'm open to it. I have just heard that it can be tricky with epidurals, that if they are put in too early they can slow down labour and if too late, not help. But sounds like you had a good experience!

    ReplyDelete
  20. Där fick du till det bra, med två teman i ett. Och tror det är helt rätt; att ha ett öppet sinne för vad som kommer att hända. Det går ju inte att styra när det väl händer, och det är ju viktigt att man inte känner sig besviken efteråt för att man har föreställt sig något annat än det "man fick".
    Lycka till med förberedelserna!

    ReplyDelete
  21. Bejla - Såg att jag inte svarat på din kommentar. Man kan ju läsa på lite, t ex ta en profylaxkurs som vi gjort, för att vara lite förberedd på sådant som KAN hända och hur hantera eventuella situationer men sedan måste man ändå ha öppet sinne och beredd på det oförberedda så att säga. Tror det hjälper med att inte känna besvikelse förut, för då har man inte EN bild av vad man tror ska hända.

    Kram!

    ReplyDelete