Petta's last theme for November is When I stopped believing in Santa or the Stork. I thought I'd focus on the stork.
I don't think I ever really believed in the stork (?), the reason being I was born in the 1970s (1976) and my upbringing was heavily influence by the times my parents were living in. So instead of telling me stories of storks bringing babies and dropping them on house roofs (is that how the story goes?), they read the book Per, Ida & Minimum to me. I can't remember if I ever thought very much of babies or asked my parents "where do babies come from?", at least not before my brother was born when I was four, almost five years old, but I'm sure I did (maybe my mum can enlighten me?!).
Nowadays, even though the book can still be bought and parents still use it I'm sure (I certainly will), Per, Ida & Minimum is not considered as politically correct and mainstream as it was in the 1970s and 1980s. Now we're living through some sort of neo-Puritan reaction to the "wild and free" 70s where pictures, even in cartoon form, of naked people in general and of people having sex in particular, are controversial, especially in children's literature (though at the same time the Internet is full of it and young people go nude in front of webcams - it's a mixed time period, I guess). The "discovery" of paedophilia hasn't helped either of course.
Some images from the book (all borrowed off the Internet), in case you're not familiar with this iconic piece of educational children's literature:
I don't think I ever really believed in the stork (?), the reason being I was born in the 1970s (1976) and my upbringing was heavily influence by the times my parents were living in. So instead of telling me stories of storks bringing babies and dropping them on house roofs (is that how the story goes?), they read the book Per, Ida & Minimum to me. I can't remember if I ever thought very much of babies or asked my parents "where do babies come from?", at least not before my brother was born when I was four, almost five years old, but I'm sure I did (maybe my mum can enlighten me?!).
Nowadays, even though the book can still be bought and parents still use it I'm sure (I certainly will), Per, Ida & Minimum is not considered as politically correct and mainstream as it was in the 1970s and 1980s. Now we're living through some sort of neo-Puritan reaction to the "wild and free" 70s where pictures, even in cartoon form, of naked people in general and of people having sex in particular, are controversial, especially in children's literature (though at the same time the Internet is full of it and young people go nude in front of webcams - it's a mixed time period, I guess). The "discovery" of paedophilia hasn't helped either of course.
Some images from the book (all borrowed off the Internet), in case you're not familiar with this iconic piece of educational children's literature:
This image reminds me of my aupair year in the US. My two host children, 7 and 9 years old at the time, were very curious about sex and they figured I would tell them more than their mum did. I decided to be very honest, with consideration to their age of course. One such question was how many times I had had sex (they were more interested in times rather than number of partners - not that I had much to brag about at age 19-20 either...) and the older one added "my mum has had sex three times (= the number of children she had), upon which I explained that sometimes you have to have sex several times to conceive and that, also, sometimes you just have sex because it's nice :)
I'm sure most people have played this game at least once! Though sometimes we also played how to make babies, not just deliver them! ;)
This is something I'm wondering quite a lot right now, as 9 January is approaching fast... :)
Hahaha, jag minns att jag tyckte det var superpinsamt när vi läste den där boken, fast man ville ju ändå göra det liksom :-)
ReplyDeleteOj! Jag minns den oken också! Fast jag tror i läste den på dagis och fritids. Hemma hade mamma vi en bok som hette "Filip frågar" wller ngt sådant! När jag hittade den i bokhyllan lååångt senare i vuxen ålder och bläddrade igenom den insåg jag hur FÖRE sin tid den ändå var på ngt vis. För den ahndlade inte enbart om hur barn blir till (tror Filip skulle få ett syskon och hanfrågar omkring detta. Ungfär som i "din" bok) utan de tog även upp familjekonstellationer allmänt. En av sidorna handlade om att familjer kan se olika ut. Att man kan ha skilda föräldrar. Att vissa har två pappor istället för en pappa och en mamma. Att vissa är adopterade etc. Tyckte det var lite coolt när jag såg detta. Just att man tog upp homosexuella föräldrar redan då på 70-talet. Visst var det ett sk "öppet" årtionde vad gällde sex och information men det måste ändå varit ytterst ovanligt med samkönade föräldrar då. iallafall som levde öppet som en familj. Jämfört med idag när det faktiskt inte är särksilt ovanligt. Iallafall inte i storstäderna! :-)
ReplyDeleteKram!
Hahahaha, måste skratta för vi har precis börjat läsa en bok som heter Mamma lägger ägg. Den boken är riktigt rolig och beskriver att barn av idag vet mer än vad föräldrar tror. Föräldrar som gärna vill hålla kvar vid storkberättelser. För det finns det eller de är iaf tysta om hur det i verkligheten går till.
ReplyDeleteBra inlägg!
Kram
Åh, den minns jag också! Vi hade den på skolan och alla ville rita av (kalkera) bilden där mamman och pappan ligger med varandra i sin ritbok :)
ReplyDeleteJust den boken har jag inte sett men den verkar söt! Barn ställer raka frågor och har rätt till raka svar, tycker jag.
ReplyDeleteLycka till med din gummisnodd!
Den boken nämner jag också i mitt inlägg idag! :-) Kul! Ha det så bra.
ReplyDeleteSkolfröken - Visst var det lite pinsamt men ändå så fascinerande! Tror iofs inte att jag fattade det pinsamma när jag var liten med gradvis med åren. Men jag fortsätte läsa den och gillade den verkligen. Tror också för att jag gillade stilen på illustrationerna och för att det nog var en av få böcker jag hade som var som en seriebok.
ReplyDeleteSaltistjejen - Vi hade nog en version på dagis/fritids också, tror jag, minns inte riktigt. Om du går in på andra länken i inlägget, under "1970s" så står det där även om "Filip". Den boken har jag dock varken läst eller hört talas om. I "Per, Ida och Minimum" pratar de inte om olika familjekonstellationer om jag minns rätt, däremot nämns en invandrarfamilj med ganska många barn samt att barnskötaren på BB eller förskolan är manlig (tyvärr nästan vanligare då än nu).
Håller med dig om att 70-talet var ett "öppet" årtioende på olika sätt men att vi är mycket öppnare nu vad gäller olika familjekonstellationer. Det är liksom inget "konstigt" nu, eller inte lika konstigt i alla fall, men då var det ju fortfarande väldigt ovanligt, i alla fall att de kunde leva öppet.
Kram!
Taina - Den boken måste jag kolla upp, den har jag inte hört talas om. Säkert fler storkföräldrar i USA eller vad tror du :) Kram!
ReplyDeleteVästmanländskan - Haha, vad kul, jag tror inte att vi hade den i skolan, däremot på dagis och fritids kanske men på fritids hade vi väl kommit in i den åldern där det var pinsamt och vi i så fall bara tittade i den i smyg :)
Olgakatt - Den är väldigt söt! Håller med dig om att man ska vara ärlig och rak. Barn har ju heller inga förutfattade meningar så det behöver inte bli konstigt eller pinsamt. Det är ju VI som tycker så :)
Tack för gummisnoddshälsningen! :)
Nilla - Du och jag läste varandras bloggar samtidigt idag! :)
hahaha... Jag skrattar så, och minns när jag läser ditt inlägg. Vi läste aldrig boken, men det gick en serie på tv minns jag. Tänk vad mycket öppnare det var när vi var små. Man pratade ju faktiskt om det här i skolan t o m. Nu tror jag inte det är så många lärare som är bekväma med att prata om det här. Konstigt i o f s eftersom många lärare borde vara i vår ålder och komma ihåg det här själva! Här i USA, i alla fall på vår skola, är det en STOR grej när 6:orna får se the "the movie!" Och då visar man ändå inte allt!
ReplyDeleteKul inlägg! och du, jag undrar också över den sista frågan ;)
Den boken minns inte jag alls, men den kanske aldrig kom till det puritanska Småland..:=Det enda jag minns av sexualupplysning är att vi en gång på högstadiet fick lära oss om preventivmedel. Och då skickades en låda som innehöll pessar, kondomer osv runt till alla. Hjälp vad vi rodnade och skämdes och det var knappt vi vågade ta i grejerna.
ReplyDeleteOj hjälp den boken hade jag glömt haha! Jösses kors...
ReplyDeleteJa nu är det snart dags, tiden flyger och vips är det januari! Spännande, spännande!
Och du, tack snälla för dina fina ord.. Du är så söt!
ReplyDeleteKRAM
Tjoho! Hmmm....ibland blir det lite too much information, tycker jag. Måste man veta alla detaljer när man är liten? Men åh, vad jag skrattade när jag läste ditt inlägg! Den boken känner jag inte till alls! Nu måste jag googla!
ReplyDeleteDen boken känner inte jag heller till, men tack för tipset!
ReplyDeleteLennart Nilssons bok med fotografier är också ett bra alternativ.:)
Fint inlägg!
Fröken Anki - :) Visste inte att den gick som serie på TV, eller så har jag glömt det. Jag har iofs inte hållt mig ajour med sexualundervisningen i skolan men jag har fått för mig att den inte är så bra längre - och den var ju inte särskilt bra när vi gick i skolan heller. På ett sätt talar de kanske mer om det nu iom allt som händer på nätet men det varierar säkert från skola till skolan. Man pratar säkert inte om det lika tidigt som man borde. USA är ju dock ljusår efter i allmänhet - undantag finns givetvis!
ReplyDeleteKram!
Grekland - Haha, nä särskilt inte i Jönköpingsområdet om det är där du kommer ifrån :) Men sexualundervisningen i skolan var så där i Sthlms-området också men den existerade i alla fall och den här boken hade jag ju redan studerat hemma :)
Mrs Clapper - Hur kan du glömma den?! ;)
Ja, känns som den riktiga nedräkningen börjat! :)
Kram!
Lotta - Ibland kan det säkert bli det, eller man får väl välja hur mycket detaljer, men samtidigt ställer ju barn ganska raka frågor som Olgakatt påpekar här ovan och förtjänar ärliga svar. Sedan måste man ju berätta på deras nivå. Just den här boken är bra på det tycker jag. Du får googla så du ser fler bilder från boken! :)
ReplyDeletePettas - Du får kolla upp den, det verkar som den säljs fortfarande som sagt. LN:s bok är också bra men den förklarar väl mer vad som händer i kroppen, på insidan, från ett mer vetenskapligt perspektiv. Men de kompletterar varandra! Jag är förresten så besviken att jag missade hans utställning på Fotografiska nu i somras, särskilt med tanke på att vi ska få barn snart :(
Den boken har jag aldrig sett trots att jag är född 1972, fast mina föräldrar var ganska pryda =) Undrar om det hade fungerat att läsa ordet "knulla" för sina barn idag, det känns inte så...
ReplyDeleteHAHA, gud vad jag minns den!!! OCH MUMMEL och Filip Frågar. Vältummade böcker minsann!!
ReplyDeleteLäste du ngnsin HE Hellbergs böcker? Det var i samma veva, fastän jag läste dem i 12-13 årsåldern. Kram, Puss och boken LOVE. love, love...
SÅ hemliga och fnissiga, tyckte man då.
Jag har heller inte trott på storken. No never, ever...
Men det där 70-talspedagogiska kan jag vrida mit lite åt idag...Snacka om takt på sak. Tror faktiskt inte den skulle funka idag. Då är det bättre med Pernilla Stahlfelts Kärleksboken...
Annika 1 - Dina föräldrar måste ha varit pryda, ja ;) Jag skulle själv inte använda "knulla" och det gör inte föräldrarna i boken heller utan det är barnet som hört det ordet. Det finns ju vissa som t ex vill avdramatisera "fitta" men för mig är det fortfarande för laddat och för fult. Jag tycker snippa är perfekt. Men har en bekant som är förskollärare som hade ett barn på dagis där föräldrar använde "fitta" som ett vanligt ord. Så barnet kom till fröken och sa "fröken, kan du torka min fitta" efter att hon kissat. Bekanten tog faktiskt upp det med föräldrarna och sa att här använder vi "snippa".
ReplyDelete:)
Annika 2 - Mummel och Filip frågar har jag helt missat. Kram, Puss och Love minns jag dock och läste dem noga! :)
Ja, de var nog lite överdrivna kanske men nu är det ju snarare åt andra hållet ibland. Hoppas vi hittar och kan stanna på mellanvägen! Kärleksboken känner jag dock inte till, får kolla upp den.
:-) haha den boken hade vi ocksa och jag kommer ocksa ihag att jag var helt fascinerad av den!! Jag har sakert kvar den i nagon lada pa mammas vind sa far val lasa den for mina barn. Om jag nu far in den i england. Jag kanske blir stoppad i tullen och far den konfiskerad!
ReplyDeleteMillan - Haha, det är nog stor risk för det! Kanske säkrare om din mamma letar upp den och skickar den med post ;)
ReplyDeleteHaha, ja det var ju verkligen rakt på sak. :-) Minns boken, men tror bara att jag sett bilderna och själv försökt läsa lite, då en kompis hade den. Kan inte ens minnas att vi hade "samtalet", men jag växte ju också upp bland en massa djur, så tror nog att mina föräldrar klarade av att förklara mig den vägen. ;-)
ReplyDeleteSå får vi se när jag ska få tagit tag i det hela och pratat med sonen. Det där med att bäbisar kommer från mammans mage vet han ju allt om, men det innan det, ja där tryter det nog med kunskapen.. ;-)
Bejla - Har ju missat att svara! Ja, den boken är ganska rak på sak! Eller menade du mitt inlägg? ;) Jag kan inte heller komma ihåg ETT samtal eller den dagen jag verkligen förstod. Det måste ha varit någon mer gradvis förståelse. Du kan nog vänta tills sonen ställer frågor, onödigt att ta upp det själv, då blir det bara krystat. Så småningom kommer han ju fråga.
ReplyDelete