Friday, February 19, 2010

Show & Tell: Life after Death

Image from www.bloodhoundrealty.com


I have chosen a more serious topic for this week's Show & Tell (though it's of course possible to joke about it as well, as with any topic; up to you!) because I thought it would be interesting to hear people's thoughts and ideas on the afterlife. I wrote when I set out my themes a few weeks ago: apologies for the morbid subject but I find it interesting to think about what happens after we die, if anything, and how miniscule our lifespan (as individuals) is in the history of the universe, or even that of mankind.

I don't have any particular belief "this is what will happen to me" but I hope and want to believe that something does happen, that we go somewhere, to a new world or a parallel dimension...somewhere, something. Some sort of heaven but maybe not necessarily the heaven described by any of the religions. Maybe Nangijala. That would be nice. Without Katla.

Image from www.makemymood.com


We live such a short time on earth if you consider how long earth has been around or even how long humanity has been around. Makes you humble. And at the same time feel like there must be something more to it. But maybe we just want to, have to, think that because it's so unthinkable that we are so insignificant in the scheme of things. I think the urge to be immortal, to live on, is one reason why we have children. In addition to the want to love and care, and to be loved and cared for, of course.

I think about organ donation. In many ways passing on your organs, either as a live or a dead donor, is a way to live on as well. I registered as an organ donor years ago, however I have said no to research because I rather want my organs to go to someone. But I'm starting to reconsider since research is so important too and maybe my body proves to be better fit for research, who knows. I don't believe my body need to stay intact after I die because if there is a life after death, it's my soul that will move on. I don't think I need my body. If I do need one I'm sure I will get a new one.

Image from www2.warwick.ac.uk

I think by the time you're old and you know you are dying you just accept it. It's natural in a way. But when you are young it's difficult to think about death. Young people who know they are dying from an illness accept their fate as well, most of them at least. I think a calm descends on you. It's more difficult for those around you. And the person dying is more sad for the life they will not lead than being scared about dying itself. So death is really about the lack of life than about death as such. Life after death is probably much more difficult for those left alive. In a way, life after death is about them, those left behind.

Image from utopiaorbust.files.wordpress.com


Lastly, Swedish funeral arrangements. The Muslim custom of burying their deceased within 24 hours is a bit rushed and exaggerated; even three days may not be enough time for far away relatives to return, and by that time the sad news may not even have sunk in. But waiting three and sometimes even four weeks as is the case in Sweden is a scandal! A week is appropriate, two weeks if necessary. I understand that if Sweden only (for the most part) hold funerals on Fridays (for some reason??) it will be difficult to book that special church that meant so much to the deceased. But it seems like people nowadays can hardly fit in a funeral in their busy lives and that's the real reason, not church booking arrangements. Sweden has very lax laws on this apparently whilst for example Norway and Denmark have one or two weeks maximum before the deceased must be buried. I think it's disgrace to deceased to let him or her lie just there in the morgue. Sure, they are dead but still. Out of respect to when they were alive.

Just some randoms thoughts.

15 comments:

  1. <<jag håller defintivt med dig om att det är alldeles för länge tills man kan få begrava sina döda i Sverige. Och jag tycker även det är hemskt att en begravning ska vara ngt som "inte kan klämmas in i ett hektiskt schema". En begravning!
    Sedan detta med organdonation. Jag tycker det känns helt rätt att för min del även ge mina organ för forskning. Jag tror inte att man kommer att ta organ till forskning som annars skulle kunnat gå till ngn sjuk person. Det handlar nog mer om olika typer av organ eller situationer där en möjlig organtransplantation inte vore möjlig.
    Tack Anna för ett jätteintressant tema!!!! Det har varit otroligt intressant att läsa vad alla skrivit idag!
    Kram!!

    ReplyDelete
  2. Jag tycker att du har valt ett mycket interessant och tänkvärt ämne. Även om det är läskigt så har det gett mycket att få läsa om vad folk tycker om just detta och vad de har för tankar inför döden. Ograndonation är något jag också gärna skulle ställa upp på. Om jag kan hjälpa någon annan till att få leva då jag ändå har dött så skulle jag gärna ställa upp på detta. Väldigt interssant ämne som sagt. Ha en bra helg full av liv och njutning :-)

    ReplyDelete
  3. Jag håller med Saltis- detta var ett verkligt intressant fredagstema! Tack, Anna!

    Och jag gillar dina bilder, haha!

    I mina trakter är det vanligen ingen lång väntan på begravning, tack och lov, men jag vet att det på vissa håll kan dröja många veckor. Men att medvetet skjuta upp en begravning på gr av full almanacka är ju absurt! Och synnerligen respektlöst.

    ReplyDelete
  4. Anna, ett supertema! Bland de bästa hittills. SÅ BRA! Mer av detta i framtiden.
    Jag har lustläst allas inlägg denna vecka.
    Så intressant, och inget rätt och inget fel.
    Och ja, jag tycker också att det gårr för långt i sverige med hur lång tid det går mellan död o begravning. Å andra sidan tycker jag nästan det det går för fort här. Du dör en fredag i begravs en måndag.
    Lite för snabbt. Eller, ja...jag vet inte förresten...Vad är egentligen bäst? När får m na closure?
    Än en ggn, tack för det bästa ämnet på år och dag. Jag gillade det verkligen!!!
    Ha en jättefin helg!!!!

    ReplyDelete
  5. Ett intressant ämne du valt denna vecka! Bra att du tog upp organdonation också, det är självklart för mig!

    Angående min fördomsfria dag så lyckades jag inte fullt ut. Det är nog nästan omöjligt, tyvärr! Eller snarare så irriterade jag mig på en del människor under dagen. Sådana som inte kan vänta tills folk gått av spårvagnen innan de går på och så =) Men det kanske inte räknas som fördomar?

    ReplyDelete
  6. Håller med alla föregående skrivare att det är ett intressant tema - även om jag ryggade lite för det och inte fick till mer än ett kort inlägg...Jag har samma tanke som du kring det där med kroppen, att om det finns ett liv efter detta så behöver vi inte vår gamla kropp. Alltså kan vi både ge våra organ och låta oss kremeras. Tror nog det ordnar sej ändå...Angående begravningar så sker de även här i det ortodoxa Grekland inom 24 timmar. Känns lite för snabbt, för de efterlevande är ofta fortfarande i chock. Men det svenska alternativet är inte heller bra, att behöva vänta så länge. När grekerna frågar mej varför det måste ta 2-3 veckor så vet jag inte vad jag ska svara. Varför hinner man ordna en begravning snabbt här och inte i Sverige?

    ReplyDelete
  7. Anna! Intressant ämne, jag skulle kunna prata på i all oändlighet men har valt att fega ur lite på bloggen.... Jag har inte hunnit med att läsa allas än men kommer väl dit har jag räknat med. Begravningstiden i Sverige vet jag inte så mycket om... Vi fick vänta länge innan vi fick käre far i graven men det var sjukhuset som strulade då... nåväl, mycket kan alltid bli bättre. Och många saker som är väldigt bra ser vi inte alls då vi är så vana vid dom.
    Myspys helg!!

    ReplyDelete
  8. Har aldrig sett så många kommentarer om att det är intressant. Men jag håller med.
    Det har varit roligt att läsa runt bland alla. Lite svårt att kommentera ibland, men det funkar.
    Jag har aldrig märkt att det tar lång tid till begravning, men det kasnke är skillnad i en mindre stad som min. Däremot vet jag att man gärna väntar för att få preästen man vill ha,
    Att många begravningar är fredagar är säkert av rent praktiska skäl. många kommer ditresta, det är svårt om det är mitt i vecka, lättare då i anslutning till en helg.

    ReplyDelete
  9. Jättebra ämne och mitt inlägg kommer.. kanske på onsdag eller torsdag, för just nu är det lite fullt upp.
    O har reagerat mycket på att det tar sådan tid att anordna begravningar i Sverige, och brukar berätta för folk att några av våra bekanta åkte på semester i väntan på begravning för att jorden var frusen... Det var väl inte riktigt DÄRFÖR som det inte blev begravning tidigare, speciellt som väl de flesta kremeras i Sverige, men visst är det annorlunda från katolska Spanien där man begravs inom 2-3 dagar.
    Och jag är också organdonator, naturligtvis!
    Kram

    ReplyDelete
  10. Saltistjejen - Jag fattar inte varför det dröjer så länge ibland. Två veckor är okej men tre eller fyra??

    Jag kände så förut, vet inte riktigt varför, men nu har jag ändrat mig. Ska bara se till att ändra det i registret. Det som är viktigt är också att anhöriga vet för trots att man är med i registret kan de säga nej. Så det är bra om de vet en önskan.

    Kul att du gillade temat! Tycker också att det varit (och är, har inte läst allas inlägg ännu) intressant läsning! Kram!

    Désirée - Kul att du också gillade temat. Det är ju lite läskigt så ibland kan det ju vara bra att "tvingas" prata om det. Vet du förresten hur de kristna i den amerikanska södern ser på organdonation? Har fått för mig att vissa religiösa inte vill att man "ohedrar" kroppen (trots att man väl egentligen bara tror att själen går vidare=) och vill begrava den intakt.

    Olgakatt - Vad bra! Kul att du gillade bilderna också :)

    Jag tror det varierar lite med begravningstiderna, vet inte om det är stad-land eller andra skillnader. Jag har ju mest varit på äldre släktingarnas begravningar eller hört om vänners äldre släktingars begravningar och då verkar 3-4 veckor vara vanligt tyvärr. Kanske tyvärr så att de äldre prioriteras ned? Men vet inte om det är kyrkan eller familjen som är "problemet"?

    ReplyDelete
  11. Annika 1 - Tack för toppbetyget! :) Har inte hunnit läsa ditt inlägg ännu dock men ska göra det såklart.

    Håller med om att i USA går det för snabbt. Då har man knappt hunnit smälta det. Jag tror att man får ut mer av begravningen om man hunnit "ta in" det som hänt. För mig handlar nämligen både om att den döde ska få ett värdigt firande av dennes liv men också för att vi anhöriga ska få ta farväl och minnas.

    Annika 2 - Organdonation borde vara självklart för alla! Men det är nog så att folk inte tänker så mycket på det. Man lever i nuet, vilket iofs är bra, och som kommit upp i mångas inlägg den här veckan, är ju döden läskig och något man inte riktigt vill ta i. Men det underlättar ju verkligen för de anhöriga om man pratat om det. För att inte tala om de sjuka människor man kan hjälpa.

    Jag tycker inte det exemplet räknas som fördomar haha! Sådana människor får man irritera sig på, i hemlighet i alla fall! De som står i vägen i rulltrappan får många arga tankar från mig. Har ingen förståelse för dem! :)

    Grekland nu - Har inte kollat in ditt inlägg ännu men ska göra det (liksom det föregående). Alla inlägg välkomnas såklart, korta som långa!

    Tänk om det faktiskt vore så att man behövde sin kropp för nästa liv. Då kanske vi människor skulle ta hand om oss lite bättre, inte röka, träna mer osv. Intressant tanke :)

    24 timmar är ju lite väl kort. Som jag skrev till Annika här ovan så har de anhöriga ju knappt förstått vad som hänt. Begravningen är ju på många sätt för dem. Ett tillfälle och sätt att säga farväl. Men det svenska är ju extremt åt andra hållet! Du får skylla på kjälen som Petras O gör! :)

    ReplyDelete
  12. HeLena - Så du fegade ur. Får kika in och se vad du menar med det :) Jo, finns säkert annat som fungerar smidigt här. Det kanske t ex är billigare med begravning i Sverige än i andra länder? Och man kanske kan utforma den mer fritt här än i andra länder? Som tur var har jag inte så mycket erfarenhet av det!

    Fritt ur hjärtat - Ja, det var många som gillade mitt val av ämnet trots att det var "svårt". Håller med om att det är svårt att kommentera, och att svara på kommentarer.

    Just ja, det är kanske prästen man får vänta på ibland. Den avlidne kanske hade uttryckt en önskan om en viss präst t ex och då vil man ju följa den. Så det finns ingen religiös anledning till fredag? Jag var faktiskt på en begravning på en lördag i höstas. Visste inte att lördagar var "tillåtna".

    Petra - Får kolla efter ditt inlägg senare i veckan då. Förstår att du har fullt upp med besök!

    Bra ursäkt där med frusen jord. Tror inte att det är så (??) men kan ju vara bra att dra till med när man skäms lite... Är det så att de flesta kremeras? Själv vill jag gärna begravas hel av någon anledning. Trots att jag inte tror att jag behöver kroppen. Men jag vill väl att några framtida arkeloger ska hitta mig och lära sig något om 1900-talet! ;)

    Kram!

    ReplyDelete
  13. Bildserien med djuren var ju för härlig :-)

    Kram

    ReplyDelete
  14. Jag tänker mycket som du här. Om det är himlen och i en annan form/kropp, spelar inte så stor roll. Bara tron om att det blir något efteråt.

    Att donera organ är också någonting jag är för. Har inte registrerat mig dock. Borde göra det, men vi har diskuterat det hemma och Maken vet min ståndpunkt här.

    Min bästa barndomskompis dog i en smitningsolycka när hon var 27 år. Hon blev påkörd och hamnade i koma. Vad vi inte visste var att hon hade registrerat sig som organdonator. Hon donerade flera organ till en och samma flicka, som fick en andra chans, tack vare Auli.

    Kramar

    ReplyDelete
  15. Maisoui - Javisst var den rolig och gullig! Kramis

    Taina - Tror att tro och hopp ger oss mycket, oavsett om det är religiös tro eller inte.

    Vad ledsamt med din barndomsvän. Men hon lever vidare på något sätt genom flickan. Vad bra att ni ändå pratat om det, även om du inte registrerat dig. Det kanske är ännu viktigare just eftersom de anhöriga ändå har sista ordet, trots registret.

    Kram!

    ReplyDelete