Annika Östberg is a Swedish-American woman who has been in a Californian prison since 1981 serving a sentence for accessory to murder, including that of a policeman. She has now been transferred to Hinseberg Woman's Prison in Örebro to serve the remainder of her sentence in Sweden. The transfer was kept secret until a couple of days ago when it emerged that she was in transit in New York. The case has been very politically sensitive in the USA because Östberg has admitted that she was accessory to the murder of a policeman, a crime which could have led to a death sentence if she had not signed an agreement with the prosecutor admitting guilt to murder. (The victims' families have also been very involved in the process, in line with the US system.) Östberg had been sentenced to between 25 years and lifetime and had appealed four times to have her sentence time-limited, without success. Swedish government officials have tried to negotiate for a transfer for a long time but have not been successful until now.
According to media reporting it's not clear exactly what the agreement between the Swedish government and California is but one would suspect that the Americans have not agreed to this without imposing conditions. That said, I think Östberg will not be wasting too much time at Hinseberg. Literally. My guess is a year or so. As soon as she is allowed to appeal for a time-limited sentence, she will, and in all likelihood she will also be granted a limit and/or a pardon.
Most Swedes would argue that she has already served enough time. 27, soon 28, years in prison is a loooong time. The Swedish justice system sees criminals rather as victims who can - not in all but most cases - regret their actions and be helped to a new and better life. Sure, there are persons who in plain terms are pure evil - such as the Fritzls out there - but most perpetators have fallen into crime due to drugs, wrong circles of "friends", etc. resulting in a vicious circle of bad decisions and actions. Östberg can never do what she did undone - and she has clearly committed, or helped to commit a horrible crime - but there are circumstances such as heroin abuse and a life situation associated with that, that in a Swedish context would have let her complete her sentence years ago. Especially since she does not seem the type who would re-offend.
Putting away people indefinitely does not bring loved ones back or stop crime. The US, with at least ten times as many prisoners per capita as Sweden, is not a safer society. The solution to society's ills is not that simple. We wish it were, but it's not.
I could write more about this, for example tell you about the American prison priest who visited the Swedish prison Hall while I was part of a church group which met regularly with the inmates. Looking out over the facility, he asked "so how many prisoners do you hold here? 2,000, 3,000?". The Swedish priest looked a bit shocked and replied "200".
But enough said today.
In terms of the person who is Annika Östberg it will be quite interesting to hear what she thinks of Sweden in 2009. She is now 55 years old and has not been back in Sweden since she was 13. She is bound to have a very romantic view of Sweden. Returning to Sweden has been her dream and struggle since 1981 presumably and that dream and that struggle cannot be separated. They are two sides of the same coin. Hopefully she will not be disappointed either side.
Update
According to Swedish Justice Minister Beatrice Ask, the USA has not set any terms for Annika Östberg's transfer and she will be treated like any other Swedish prisoner sentenced to life. This means that she can appeal to the Örebro District Court to have her life sentence commuted to a set number of years. The handling period for an appeal is four to six months. During that time the Swedish Prison and Probabation Service will help Östberg plan for life out of prison. Common procedure is to re-introduce prisoners to society in phases, via so-called halfway houses. After having spent a long time in prison, they are used to a very institutionalised, planned life where people are always telling them what to do. Suddenly being responsible to take all decisions on their own can be difficult and harmful without support. Many are also depressed over having taken the wrong decisions and missed so much of their lives and need help with dealing with that grief.
Östberg's wish is to work with dogs (which she has been doing in California) at the work co-operative Basta, which specialises in activities and work training for ex-offenders and former drug addicts. In the beginning she may have a probabation officer either from the Prison and Probabation Service or a voluntary sector organisations (such as Kris). They make sure she has somewhere to live and something to do. Some prisoners are offered a kind of foster family to manage the transition to a life in freedom and in society. Contact with family and other relatives are also important. Östberg only has her mother, after her son died in a car accident when he was 15.
Jag har hört talas om det där fallet...
ReplyDeleteNä, riktigt så enkelt är det ju tyvärr inte...
Så du var med i en kyrkogrupp som besökte fångar?? Hur intressant låter inte det??
Mz.olsson - Ja, det är nog mer känt i Sverige. Men några få i Kalifornien kanske känner till det?
ReplyDeleteEfter konfirmationen fortsatte jag och några kompisar i Kyrkans ungdom några år och på så sätt blev vi tillfrågade. Jag har väl egentligen fortfarande tystnadspolikt även om det var ett tag sedan nu så jag kan inte berätta några detaljer. Men det var en lärorik upplevelse för mig - jag var ju bara 20-21 då om jag minns rätt - och samtidigt kände jag att jag verkligen gjorde en insats för samhället. Jag tycker också att fler borde se ett fängelse inifrån (av rätt anledning såklart!). Jag tror det både hjälpte fångar att få träffa människor i olika ålder, dock tror jag att några i gruppen var lite väl unga och omogna. Det blev mest ögongodis för fångarna vilket kanske inte är så lämpligt. Men tanken var ju god. Vi anordnade förresten även lite julfest och påskfest för dem - samlade alla (och detta var på avdelningen för de grövsta brottslingarna) i gympasalen och bjöd på tårta. Får dem att känna sig lite mänskliga, att någon bryr sig i alla fall.
Oj, det här är ett tufft inlägg. Men en verklighet, tyvärr.
ReplyDeleteIntressant att två av mina bloggar som jag följer, skriver om denna överflyttning. Se Peters inlägg
http://amerikareportage.blogspot.com/2009/04/ostberg-har-sonat-sina-brott.html
Kramen
Det ar ju ett intressant fall detta. Debatten ar ocksa intressant.. om hennes roll, hennes ansvar. Och det faktum att hon var med da en polisman i tjanst blev mordad, det anses ju vara extra hemskt att det var just sa. Har ocksa tankt pa hur det maste vara for henne att komma "hem" efter sa lang tid, allt och alla maste ju ha andrats. Hon ar nog snart fri och kan beratta bade det ena och andra om sitt liv.. Intressant med din bakgrund fran kyrkan ocksa, fint och viktigt uppdrag!
ReplyDeleteJattebra skrivet! Det ar ju inte helt okontroversiellt, vilket jag egentligen inte insag forran igar da jag laste nga artiklar som var kritiska till Annika Ostberg. Innan hennes overflyttning till Sverige tycker jag att alla artiklar varit relativt positiva men nu verkar det som det ar ok att kritisera henne och papeka hur skyldig hon trots allt var...
ReplyDeleteDet maste ju verkligen bli en tidsresa for Annika att komma tillbaka till Sverige och jag hoppas att det inte blir en stor chock. Undra om hon kommer att fa hjalp for att ateranpassas till samhallet?
Och vilket intressant uppdrag du hade som ung i Kyrkans ungdom, jag forstar att det kanske inte passade alla utan man maste nog vara ganska mogen och inte sa naiv...
Kram och trevlig skartorsdag!
Taina - Ja, som Peter skrev - tack för länken - så är det ju såklart inte straightforward och svensk media har kanske gett en positiv bild av henne. Å andra sidan tycker jag att man varje gång ändå skrivit att det finns olika uppgifter om hennes roll i morden osv. Men samtidigt har man skrivit att det må vara sant men nu efter 20+ år kanske hon har sonat sina brott.
ReplyDeleteKram
Emmama - Egentligen tycker jag inte att det är värre för att det var en polis men man ser ju ofta det så, även i Sverige. För polis borde ju anses som en högriskyrke. Sedan ska man ju inte räkna med att bli mördad men du förstår nog vad jag menar.
Det ska verkligen bli intressant att höra om hennes syn på det moderna Sverige. Hon lär väl redan ha 20 olika journalister som vill intervjua henne.
Kram!
Petchie - Tack! Jag har också läst dem men ville inte gå in i detalj på dem i inlägget. Funderar dock på att uppdatera inlägget men inte just med den debatten utan information om hur återanpassningsprocessen fungerar i Sverige. Läste en intressant artikel om det idag. Sedan borde jag väl skriva att den här rehabiliteringen som sker i svenska fängelser inte alltid fungerar. Se Svartenbrandt som åkt fast igen. Det som är så tragiskt är att han troligen gjort det för att få komma i fängelse igen och ha någonstans att bo, höra hemma...
En av mina vänner var inte direkt mogen för uppdraget att besöka fängelser. Hon började dejta minst två av fängelsekunderna...lång historia. Hon har varit lite vild och det är ett under att hon mår bra och lever ganska normalt liv idag. Tyvärr hade vi en präst som iofs var modern men VÄLDIGT naiv och inte såg vad som hände framför ögonen på honom. Själv hade jag aldrig ens sådana tankar på fångarna. Det fanns liksom inte.
Kram!