We're slowly getting used to having a baby in the house again and to life as a family of four. Isolde is adjusting really well. She's still a bit perplexed, especially in the morning or when she comes home from nursery, like she's thinking "oh, he's still here?" and she still sometimes asks "what's/who's that?" At the same time she's really sweet with him; wants to touch and kiss him and goes and gets nappies for him and worries about his socks having fallen off. She's a bit jealous and wants to sit with me when I feed him and preferably cuddle with me at the same time and wants daddy to pick her up too if he's holding him.
Since I had a relatively easy delivery this time (more on that later) it doesn't feel like I gave birth a week ago. Already the second or third day in the hospital I wasn't even feeling sore anymore (apologies for the details). I do suffer from some fatigue from nightly feedings, which hasn't been helped by a migraine over the last two days (evidence that my body is not yet completely in balance of course). I was also a bit optimistic when I upon return home thought I could get into my old jeans. Haha, no, my tummy wasn't THAT flat yet so pregnancy jeans it is for a bit longer, me thinks.
We haven't done much yet except had the first sets of visitors. Yesterday I went back to the hospital (it was a bit weird to go on my first outing by myself with him even though it was just a short car ride) for his hearing test (which was fine) but otherwise Peter has been running the errands while I've been breast-feeding and resting at home. The nurse from the Child Health Centre (BVC) made a house call yesterday so we didn't have to go outside again but on Thursday we'll go there for another weigh-in. We have to keep a close check on his weight in the beginning so we've bought some formula to give him if necessary. But so far he's not managing to drink much out of the bottle we have so we'll buy another one tomorrow that has more flow. I'm really happy that breast-feeding hasn't been a problem this time either - I know so many people who have struggled in the beginning - especially considering some preemies have problems suckling, but luckily not this one.
Time for the last feed of the night - will write more later!
Åh så söta de är! Och säger det igen, du är verkligen stark!! Superkvinna säger jag bara... Kram!
ReplyDeleteVad fint att allt gått så bra Anna. Och att ni båda två mår bra och att Isolde verkar ta det hela med ro. :-) Otroligt fina bilder också! Så goa de är.
ReplyDeleteOch jag tycker kanske inte att han känns så "premie". Han var väl "bara 4 veckor tidig och vad jag förstått så räknas man inte ens som preemie om man föds 3 veckor före due date i Sverige. Så egentligen var han ju bara 1 vecka snabb, vilket säkert förklarar en del av att han kan äta så bra redan :-) Jag fick ju aldrig ordning på amningen med E. Hon var alldeles för liten och belv dessutom flaskmatad på NICU så hon ville aldrig riktigt ta bröstet. Eller jo hon sög gärna men det var som om hennes mun var alldeles för liten hahaha! Den nådde knappt runt min bröstvårta! Kanske hade det fungerat om jag orkat kämpa mer med det hela men eftersom jag visste att jag skulle börja jobba så snart igen kände jag att jag inte ville lägga en massa energi på det utan det fungerade jättefint med flaskmatning också. Mjölk hade jag ju så vi hade typ hela frysen full.... Värsta mjökkossan. Det jag tyckte var bra med att det inte var problem med flaskmatningen för vår del var att M så tidigt kunde börja mata och på det viset bondade så fint med henne redan då hon var så liten. Plus att det underlättade för mig att kunna göra saker på egen hand lite också. :-) Men visst det ideala måste ju vara om både amning OCH flaska fungerar. Då kan man ju välja.
Hoppas nu att allt fortsätter bra och vila ordentligt!!!!!
Kram och Grattis igen!
Skönt att du redan känner dig så pass återställd! Tror det blir lite lättare om du är fysiskt återställd, men det är klart att det är jobbigt att vara vaken så mkt på natten igen! Det är nåt jag inte saknar från amningsperioden..! :) Skönt att det funkar med amningen, det är ju så mkt enklare än med flaska. Och ganska mysigt också, tyckte jag iaf! :) Kul också att Isolde gillar lillebror!
ReplyDeleteEtt helt annorlunda liv nu.
ReplyDeletemen de flesta brukar ju säga att andra barnet är sååå mkt lättare än det första. Det ligger nog en hel del sanning däri. Fldrarna är coolare, om inte annat.
Skönt att allt gick så bra,och att du mår så bra.
Det är nog inte så lätt att bli storasyster heller, så det är inte konstigt om hon frågar och undrar.
Lycka till med allt nu.
Finfina bilder av dina små.
Så roligt att få se bilder på dem tillsammans :)
ReplyDeleteFina, fina!
Mrs Clapper - Tack men man gör det man måste. När man väl stoppat in den så måste man ju få ut den ;) Kram!
ReplyDeleteSaltistjejen - Hittills har det gått förvånansvärt bra. Eller jag vet inte vad jag förväntat mig men jag hade nog förväntat mig mer avundsjuka men den har inte kommit än i alla fall. Och jag hade definitivt inte förväntat mig en sådan relativt enkel förlossning och snabb återhämtning.
Som sagt, han känns (eller kändes) inte alls så premie. Som sagt, från 37+0 räknas man inte som premie längre. Men tydligen föds de flesta barn +/- 5 dagar. Lillkillen föddes ju i 36+0 så han då räknas han som det men samtidigt var ju födslovikten helt okej och han behövde ingen andningshjälp.
Han tog som sagt bröstet på en gång så det var skönt. BVC sa att han har lång tunga så det hjälper till. Nu tar han flaska också så det är också skönt så jag blir lite mer fri. Har dock inte pumpat ur än (han har dock fått ersättning några gånger) men kommer göra det senare. Vi fick aldrig Isolde att acceptera flaskan (fast det hade säkert gott om vi hållit på lite mer) så vore skönt om det inte blir ett problem med honom.
Du gav ju ändå Ella bröstmjölk och det är ju viktigast tycker jag än om det är genom bröstet direkt eller genom flaskan. Och som sagt mysigt att pappan kan mata också. Och enklare med tanke på att du skulle börja jobba ganska snart. Med Isolde försökte vi istället se till att Peter gosade mycket med henne och kunde söva henne så det inte bara blev jag och bröstet som kunde natta så att säga. Ska försöka göra samma med lillkillen.
Kram!
Miss Marie - Han har haft lite svårt att ligga ner och äta på natten. Det gick på sjukhuset för sängen var hårdare men här hemma har han liksom inte fått någon bra position för han sjunker ner för mycket eller något. Men nu senaste två nätterna har det gått bättre och det är ju mycket skönare än att behöva sitta upp. Oftast slumrar man ju till.
ReplyDeleteDet är som sagt både mysigt och praktiskt att amma så jag hoppas kunna göra som med Isolde. Helamning i sex månader och sedan gradvis och naturlig minskning efter det (slutade när Isolde var 11 månader).
Annika - Verkligen, även om det inte känns som en så stor skillnad än. Blir nog mer påtagligt när man har två barn som ska lämnas och hämtas och vabbas osv. Men den största förändringen var när första barnet kom helt klart.
Västmanländskan - :)