When I posted the pictures from Isolde's christening I forgot to write about her three names.
Isolde, which I thought I had written about before but maybe not as I can't find the post (?), originates from the story about Tristan and Isolde (or Iseult), an old Celtic story, that I read for the first time in secondary school. I didn't think much about the name then, more than it was pretty, but a couple of years later (I think I was still in school) I read that the actor-chef Per Morberg* had a daughter named Isolde and I realised it was a proper name, as opposed to some names from history or legend that are just plain strange, such as Zantippa or Cleopatra (apologies if I'm offending someone).
And the name stuck with me - like no other names have done - and it's been very difficult for me to seriously consider other names for a girl. There are lots of other girl names I like but they have always been for a second daughter. When I searched for posts about Isolde's name here on the blog I found an old post from 2005 where I wrote: "When I have children one day, I'm going to have
a girl called Isolde, otherwise it's not happening!"
That said, I seriously tried to think about alternative names since Peter, like most people, was sceptical when I first mentioned Isolde a few years ago. He gradually got used to the idea and in the hospital he was the one who started calling her Isolde. I didn't realise how strong opinions people have about names - and they don't hesitate to express them** - and towards the end of the pregnancy I had stopped telling people what names we were thinking of. Our families were also sceptical (especially Peter's) so once Isolde had been born I wasn't sure what to do. I hesitated about naming her Isolde but at the same time I couldn't imagine choosing another name. So it probably took me the full three days at the hospital before it felt normal to call her Isolde, two days after Peter started using it.
Now we - and probably most of our family and friends - cannot imagine her as anything other than Isolde of course. And most people we meet usually spontaneously say that it's beautiful and unique.
Elise comes from my mum's first name and my middle name Elisabet. I first wanted Edit, my mum's middle name, but Peter wasn't too keen on it (I didn'y like it at all when I was growing up and was glad my dad had vetoed it as my middle name, but now I think it's pretty). I've always liked Elise so we settled on that to represent my side of the family.
Julie is a name from Peter's side and from both his mother and father's sides. We pronounce it the French way, to continue family tradition. We both like Juliette but it rhymes with our surname so that sounded a bit silly and we prefer the French sounding Julie over Julia mainly for those family reasons.
* Though when I read about him now I can't find Isolde among his five daughters? Maybe it's the one who now calls herself Liza instead??
** And I've been guilty of that too, though I usually don't say it outright but don't lie and say a name is beautiful if I don't like it either.
Vad KUL att få läsa lite mer om Isoldes namn (alla tre). Jag håller verkligen med dig om att folk omkring en har enormt starka åsikter om just namn. Jag kan förstå att man har starka känslor kring just detta eftersom vi alla känner eller associerar olika namn med olika personer, händelser, situationer etc. MEN jag kan faktiskt inte förstå varför man måste påpeka dessa saker (då de är negativa9 till blivande föräldrar!! DET tycker jag är ohyfsat och oartigt. Vi har alla olika erfarenheter med oss och självklart innefattar även detta namn. Vissa namn är t o m sådana att vi kan tycka de är jättefina men vi skulle ändå inte välja dem till våra barn eftersom vi associerar dem med andra personer alltför mycket. T ex så tycker jag att Erik är ett jättefint pojknamn men innan vi visste att vi skulle få en dottter och vi pratade om pojknamn så sa Mats på ett tidigt stadium att just Erik skulle vara omöjligt för honom eftersom en av hans barndomsvänner heter Erik och han inte skulle kunna tänka sig att kalla sitt barn det. Inte för att han inte tycker om sin vän, tvärtom, utan snarare för att han skulle tänka på honom varje gång han tänkte på namnet Erik eftersom det var så starkt sammankopplat till just hans vän.
ReplyDeleteVi hade ju "problemet" att hitta ett namn som skulle fungera bra på engelska också. OCH (skratta inte nu!!) på skånska. Det första såklart för att vi bor här i USA, och det sista för att Mats familj är från Skåne och vissa namn BLIR faktiskt väldigt annorlunda när man uttalar dem på skånska. Tro mig...! ;-)
Det lustiga med namnet Ella var att det var ett namn vi båda pratat om flera år innan vi funderade på barn. Det var främst Mats som sa att han tyckte så mycket om det namnet och om vi en dag fick en dotter skulle han vilja att hon skulle heta Ella. :-) Just för att det står för "hon" franskans variant är ju Elle. Jag tyckte mycket om namnet, men då Ella föddes insåg vi att det var otroligt vanligt i Sverige. Det hade under de där åren sedan vi pratade om det först, blivit väldigt poppis. Och eftersom jag själv (liksom du?) har växt upp med ett väääääldigt vanligt namn kände jag att jag inte ville ge mitt barn ett lika vanligt namn. Så jag funderade på andra namn också och vi diskuterade en del, men som du berättar att ni kände med Isolde så fastnar namn gärna och vi kände båda två att det VAR en liten Ella vi fått. :-) Och eftersom vi visste att vi skulle bo här åtminstone ett tag till så tyckte vi att vi inte behövde bry oss så mycket om vilka namn som låg i toppen i Sverige hahaha! Fast även här har Ella blivit vanligare nu, men det kom ett par år efter att vi fick vår Ella. Lite bonus är att det fungerar så bra på spanska också. Praktiskt med tanke på att vi bor i ett land där andra språket är spanska mer eller mindre.
Kul att Isolde heter Elise också. och det var roligt att få bakgrunden till det namnvalet. En av Ellas bästa vänner heter ju Elyse men stavar alltså på Y inte I. Det är från hennes pappas familj som ursprungligen kommer från Tyskland. Pappan är amerikan men hans pappa kom som ung till USA.
Kram!!
Oj vilken lång kommentar det blev ser jag u. Hoppas det inte gör något!!!!!
ReplyDeleteJag gillar alla namnen skarpt! Vet att folk tycker att jag valt tantnamn till mina barn, men jag försöker att inte ta åt mig. Men ibland är det svårt...
ReplyDeleteSaltistjejen - Tack för din långa kommentar! Bara kul med långa kommentarer!
ReplyDeleteJag har som sagt säkert sagt grejer om namn också förut, innan jag själv fattade hur det kändes, MEN jag har sagt det mer diplomatiskt och kanske mer antytt (fast det kan ju vara otrevligt också iofs). Eller jag har väl aldrig haft så många kommentarer utan mest bara sagt bu eller bä. Och jag har snarare varit tyst och låtit personen snacka på om jag inte gillat deras namnförslag och endast sagt något extra om jag gillat namnet. En del ljuger ju istället och säger "å vad fint!" fast det egentligen inte tycker det. Men nu när jag själv vet hur det är ska jag vara ännu försiktigare!
Jag skrattade faktiskt lite ändå om skånskan! :) Fast samtidigt förstår jag er, bra att ni tänkte på det. Var det något särskilt namn ni verkligen gillar men just inte fungerar på skånska?
Ella är jättefint men det har ju blivit så populärt. Det är som William, jag tycker det är jättefint men det är bara för många som heter det. Men man ska aldrig säga aldrig. Ett namn vi gillar är Eloise men då tänker men ju på den där gamla Arvingarna-låten tyvärr. Men Louise eller Lovisa tycker jag inte är lika fint.
Jag hade inte tänkt på det att Ella såklart betyder "hon". Elle är förresten fint också. På tal om Ella heter en tjej i min aupairfamilj (extended family) som nu är 14 så. När hon föddes tyckte hennes farmor inte om det och så att då ska jag kalla henne Meg istället (eftersom hennes tre namn är Mary Ella Geissinger). Men så blev det ju aldrig. Hon blev ju snabbt Ella med alla såklart.
Jag har själv aldrig känt att det varit ett problem med att ha ett så vanligt namn men ändå vill jag undvika det lite. I alla fall inte ta samma namn som är så poppis just födelseåret. Det hade ju iofs kunnat bli så att jag fått för mig något om ett vanligt namn, såsom jag fick Isolde på hjärnan :) och då vet jag inte hur det blivit... :)
Har inte sett Elise med y faktiskt. Hur kommer det sig att det blev så? Det stavas så i Tyskland alltså?
Nu blev det långt svar också :)
Skolfröken - Men tantnamn är ju inne igen ju! :)
ReplyDeleteDet var allt tur att du/ni stod på er; Isolde är ju ett jättefint namn! Själv kan jag inte förstå hur folk kan bli så irriterade för ett namn (undantagsvis kanske om det har en riktigt frånstötande betydelse på något sätt). Själv har jag dock turligt nog inte mött något av det (även om folk kanske "pratat bakom ryggen" på en) trots att min son ju har ett, om än kort, väldigt konstigt och osvenskt namn. Kanske var det historien som hörde till som gjorde skillnaden, men visst har jag själv - både innan och efter att han fick namnet - tänkt mer än många gånger på att just namnvalet kan ge honom problem i framtiden.
ReplyDelete