Thursday, February 09, 2012

Morfar

My beloved grandfather has left this world and is probably catching up with my grandmother over (half*) a cup of coffee somewhere in the heavens.

I will always remember this past Christmas when he was in good spirits and played with Isolde.  It is sad to think that he was doing pretty well just weeks ago and now he's gone.  But at almost 91 it's okay to let go I guess.  He has been unwell on and off for the last two years so we're happy to know he didn't have to suffer for long now in the end.

Hej då morfar! Vi ses i Nangijala en dag!



*My grandmother would always answer "I'll have half a cup" when asked if she wanted some coffee and was once given an actual half-size cup (half-moon shaped) as a gift (by my dad I think).

17 comments:

  1. Vad fint att ni fick julen tillsammans med din morfar ändå. Och som du säger så är trösten i sådana här fall ändå att den som gått bort har levt ett långt och bra liv. Men visst saknar man de som försvinner.
    Kramar!!!

    ReplyDelete
  2. Åh vad man kan sakna någon även om den var 91 år. Kram!

    ReplyDelete
  3. Så tråkigt att han är borta. Kram!

    ReplyDelete
  4. What nice pictures of Isolde and your grandfather -- I'm glad you have them and the memories that go along with them. :)

    ReplyDelete
  5. Deltar i er sorg. Så härligt att han ändå hann träffa Isolde och inte behövde lida länge på slutet! kram!

    ReplyDelete
  6. Tänker på er!
    Stor KRAM!

    ReplyDelete
  7. Så sorgligt. Skönt att han ändå hann träffa Isolde.

    ReplyDelete
  8. Kramar! Så tråkigt när de gamla bort även fast man vet att de levt ett Fullt liv! Härligt att Isolde hann träffa honom och verkligen umgås med honom i julas.

    ReplyDelete
  9. Vad tråkigt! Det är alltid för tidigt att säga hej då till någon man älskar, men vid 91 så har han ju levt ett långt och innehållsrikt liv. Jag fick en sista jul med både min mormor och morfar, och det betyder något alldeles extra! Hoppas ni har många och ljusa minnen av din morfar!

    ReplyDelete
  10. Vad tråkigt Anna! Vilka jättefina bilder du nu har som del av alla andra fina minnen. Stor kram!

    ReplyDelete
  11. Sa sorgligt :-(. Men sa gott att ni fick fira en glad jul ihop och att han fick traffa Isolde!
    Lite roligt med en halv kopp for min mormor sager ocksa alltid det .. men sedan dricker hon tva halva koppar ...

    Kram!

    ReplyDelete
  12. Saltistjejen - 91 är ju en helt okej ålder men samtidigt känns det ju som han ändå var så pass pigg nyss och att han kanske kunnat leva längre? Men jag tror han tröttnade på allt flängade till och från sjukhuset de senaste åren. Kram!

    Tora - Man önskar ju på något viss att alla skulle kunna leva för evigt...

    Västmanländskan - Vi får hoppas att han har det bättre där han är nu!

    ReplyDelete
  13. Beverly - So happy I have those photos! I did take thinking we don't know how long he will be with us.

    Taina - Kram!

    Jemayá - Ja, det känns skönt. Även om hon inte kommer minnas honom så kommer hon ha fotona. Kram

    ReplyDelete
  14. Anna - Tack. Kram!

    Skolfröken - Ja, och det gladdes han mycket över! Hans har tre andra barnbarnsbarn men de har han inte träffat eller träffat väldigt sällan.

    Anki - Jag har tänkt en del på en kompis vars mamma gick bort för knappt två år sedan och hon var bara drygt 50 år. Hon fick verkligen inte leva ett fullt liv men det fick min morfar och det är vi tacksamma för. Kram!

    ReplyDelete
  15. Marie - Vad skönt att du också fick många "sista"-upplevelser med dina morföräldrar. Det som är ledsamt också tycker jag är all "kunskap" som försvinner när någon dör. Jag borde ha frågat mer om hans liv och gamla släktingar vi inte känner till så väl men min morfar hade flytt från krigets Estland (under andra världskriget) och det var alltid ett känsligt ämne för honom. Kram!

    Emma - Är verkligen glad för de här och andra bilder! De hjälper minnena!

    ReplyDelete
  16. Millan - Ja, det är jag tacksam för. Haha, vad kul att din mormor är likadan :)

    ReplyDelete